Varma vintrar övergår snabbt till iskalla vintrar året därpå och vad beror det egentligen på? Är det den globala uppvärmningen som orsakar denna plötsliga vändning eller är det som det ska vara? Jag tog reda på lite mer om ovanligt kalla vintrar i Sverige och det finns några stycken att minnas.

Vintern 2010/2011 blev en kall vinter. I södra delar av Sverige kunde man mäta upp till 20 minusgrader. Redan under sensommaren 2010 förutspådde en polsk klimatolog vid namn Mikhail Kovelsky att vintern 2010 skulle bli den kallaste på 1000 år. Anledningen till detta var att golfströmmen avtar hela tiden och Mikhail trodde att den skulle avta helt. Vintern 2010 blev inte den kallaste på 1000 år men i alla fall var isutbredningen mycket större än rekordvintern 1987.

Om man går tidigare tillbaka i tiden till andra världskriget ska vintern mellan 1942 och 1943 varit den kallaste på 500 år. Temperaturerna var så låga som 28 minusgrader i Malmö där temperaturer under 20 minusgrader sällan upplevs.  Det var extra tufft det här året, speciellt eftersom det pågick ett världskrig. År 1987 var det inte riktigt lika kallt men nära. Det uppmättes 22 minusgrader i Malmö det året.

Om vi går ännu tidigare tillbaka till 1740 beskrevs vintern av tysken Johann Goeze på ett väldigt illustrativt sätt. Han beskrev vintern som att floderna var isbelagda redan i oktober, kylan var outhärdlig från den 6 januari till den 8 januari. Han skrev också att hönsen hade tappat sina kammar och människor miste öron och näsor. Om man jämför med dagens kyla var det inget speciellt med vintern 1740, visserligen var den kall men om man ser till vad människor var vana vid under den här tiden så har vintrarna efter varit värre. I år återstår det att se hur vintern blir.

Text & Bild: Veronika Brink