Det var en tidig torsdags mDinni blev väl mött hemma av Otto Foto: Louise LindTherese med hunden Dinniorgon i september. Therese Assarsson i Johannishus öppnade som vanligt ytterdörren och släppte ut den 3,5 åriga Rottweilern Dinni på gården för att rastas. Efter de sedvanliga morgonsysslorna i stallet visslade hon på hunden som brukar komma direkt. Men den här gången kom ingen hund.
Efter en stunds rop och inkallningar utan resultat meddelades svärföräldrarna om situationen. De lovade att hålla utkik så Therese kunde åka till jobbet. Men att hålla fokus på arbetet var inte lätt och framåt lunchtid kände Therese att hon var tvungen att åka hem och leta vidare. Regnet öste ned den här dagen vilket kändes oroväckande. Tänk om Dinni låg kall och skadad någonstans?
Med hjälp av barnen letade de under torsdagskvällen till fots och i bil. Polisen kontaktades och information lades ut på Facebook för att uppmärksamma människor i området . Men ingen hade sett Dinni.
För familjen Assarsson blev det flera dagar av letande där känslorna pendlade mellan hopp och förtvivlan. På fjärde dagen kom Fredrik att tänka på att det finns brunnar i området. Kunde det vara så att de inte var övertäckta ordentligt? Ett telefonsamtal till grannen en bit bort och en fråga om de kunde titta till brunnen som angränsade till deras gård, vars ägare bor uppåt landet, blev räddningen för Dinni.
Therese såg hur grannen Emil kom springandes från skogsdungen, bara ett stenkast från deras hus.
– Jag har hittat henne, skrek han. Hon lever!
En stege letades snabbt fram och Fredrik klättrade ner i den 3 meter djupa brunnen, tog ett varsamt tag om sin hund och fick upp henne på säker mark.  Äntligen var hon hemma igen! Fredrik grät av lättnad och Therese kände ett stort lugn inom sig. Tårarna hade hon redan fällt av oro under de fyra dygnen Dinni varit försvunnen.
Hela familjen är otroligt tacksamma över att ha sin ögonsten hemma igen.
Hon är svag och haltar när jag möter henne bara ett dygn efter att hon hittats välbehållen. Dinni har tappat ca 5 kilo och tassarna är svullna av de otaliga försöken att ta sig ur brunnen. Vattnet hade nått henne till magen när hon satt, så troligtvis har hon inte kunnat vila något.
– Säkert har hon inte uträttat sina behov heller för det var det första hon gjorde när hon kom upp på fast mark, berättar Therese.
För att hon snabbt ska få tillbaka orken matar de henne med sådant de vet hon älskar, hot dogs och köttbullar. En undersökning hos veterinären visade att hon hade 40 graders feber och en infektion i kroppen. Troligtvis är hon fortfarande i chock eftersom hon är mycket tystare och mer stillsam än vanligt.
Se till era gamla brunnar!
Med tanke på den här händelsen vill Therese uppmärksamma alla markägare med gamla obrukbara brunnar att se till att de inte endast ha murknat trä som lock. Hon vågar knappt tänka tanken om något barn hade trillat i, då hade den här solskenshistorien kanske fått ett annat slut.

Text. Susanne Karlsson