Frågan är, i en djungel av granar, vilken ska man välja och hur ska man sköta den? Finns det granar som är bättre än andra och vilken passar just dig?

De första julgranarna resta man utomhus när man var klar med julstöket. Man lät inte granen komma in i våra hem förrän i mitten på 1800-talet. Innan dess var det en sed för de finare hemmen som ursprungligen kom från Tyskland där den fanns redan på 1600-talet. Den första svenska julgranen som vi har kännedom om fanns på Stora Sundby i Södermanland år 1741.

Nu finns det en uppsjö av olika sorters granar inför jul. Några av de vanligaste som säljs är rödgran, silvergran och kungsgran.
Rödgran
Den vanligaste och billigaste granen till jul. Den barrar mycket med stickiga barr och det beror på att den är odlad snabbt på granodlingar.

Kungsgran
Även kallad Ädelgran och har sitt ursprung i Turkiet. En tålig gran med täta grenar med mjuka barr som knappt barrar.

Silvergran
Kallas även för Blågran. Även denna en tålig gran som kan stå inne i 2 månader men barren är mycket vassa. Den har sitt ursprung i USA och doften kan upp-fattas som lite fränare än vanlig grandoft.

Så lyckas du med julgranen
-Rist försiktigt i granen så ser du hur mycket den barrar innan du tar hem den.
-Är det minusgrader när du köper granen så ta in den stegvis. Låt den stå på altanen först och ta sedan in den när det inte är så kallt.
-Ställ ner granen försiktigt så du inte täpper till kanalerna i stammen som den får sitt vatten från.
-Försäkra dig om att snittytan i stammen är färsk.
-Vatten, vatten och återigen
vatten. Låt aldrig din gran stå torrt.
-Häll lite sprit eller lägg en
kopparpeng i julgransfoten. Det håller svamp och bakterier borta.

Vill man inte ha en riktig julgran så finns det många olika sorters plastgranar att välja på. Ett lite bättre alternativ för de som är allergiska eller vill slippa barren på golvet. Plastgranen kom i slutet av 1980-talet och de är oftast mindre än riktiga granar. Förutom den vanliga gröna platsgranen så finns de även i rosa, vitt, blått, lila och svart.

Text: Sarah Petersson
Bild: Privat