Sölvesborg
Tina Leijonberg är en av årets artister som besöker Rundella X-mas Rock 2013 i Slottslängorna, Sölvesborg. Tillsammans med Caj Karlsson och Uggla-tributeshow utgör hon showteamet till premiärhelgen 6-7 december.

Hon har en gedigen bakgrund, listan på de olika yrkesrollerna hon haft i kulturvärlden kan göras lång. Programledare, skådespelare, sångerska är en enkel sammanfattning.

Från ”Pillan” i 90-talsuccen Tre kronor till Alice Bahs efterträdare i Söndagsöppet, till världsturne med Dr. Alban och musikalsuppsättningar som Grease, Fame, Evita, Annie och Ted Gärdestad- musikalen Sol, vind och vatten. Har mångsidigheten inom kultursvängen varit en fördel eller nackdel?
För mig har det absolut varit en fördel. Jag har alltid känt att jag har en mångsidighet inom mitt artisteri. Och det kan man ju faktiskt inte säga om alla. Jag är absolut ingen superstjärna, men tycker att jag kan titulera mig ”bra” inom dessa områden.

2003 spelade du Liza Minelli i en julshow i Stockholm. Och nu är du med i Rundellas julshow 2013 i Sölvesborg. Vilket är störst?
Haha, självklart Rundella! Jag har jobbat jättemycket med dem, alltifrån deras julshower till företagsevent. Och jag tycker det är skitroligt att komma till Sölvesborg.

1993 och 1995 var du med i Melodifestivalen. Du slutade som oplacerad. Kan du berätta om det?
Jag fick en förfrågan i samband med musikalen Fame 1992. Det var en låt som Lena Philipsson egentligen skulle gjort, men jag tror hon blev gravid i samma veva, och förfrågan gick vidare till mig. 1995 var det egentligen Monica Thörnell som skulle gjort låten själv, men ville ha med mig. Så låten skrevs om till en duett.

Jag slutade som oplacerad båda gångerna, men jag brydde mig inte särskilt mycket. Såhär i efterhand är jag stolt över att jag var med under just denna tid. Idag är allt singback, men då hade vi Anders Berglunds stormannaband. Bara att spela med ett så gediget band var en upplevelse.

Hösten 2010 valdes du in av gruppen Queens medlemmar att spela den kvinnliga huvudrollen i uppsättningen av Queen-musikalen ”We will rock you” på Cirkus i Stockholm. Det måste ju känts överväldigande?
Självklart! Oerhört stort! Men samtidigt inte jätteförvånad. Jag har alltid känt att jag gått hem hos utländska producenter. I våras fick jag förfrågan från Björn och Bennys ”Mamma Mia”-musikal i Helsingfors, men fick av olika anledningar tacka nej.

Många människor blir förvånade när de hör att du pratar skånska. Berätta.
Det kan jag förstå. Att prata rikssvenska förr var ju i stort sett ett krav som skådespelerska. Det började med rollen i tv-serien Tre Kronor, där serien utspelade sig i Stockholm. Via den rollen blev jag senare programledare för Söndagsöppet tillsammans med framlidne Ulf Larsson. Och kravet från SVT var att prata riksvenska.

Men det är ju en bedrift i sig, att få svenska folket att tro att man har en annan dialekt. Jag tänker på den nya filmen ”Blondie” där Carolina Gynning, i ett försök att prata stockholmska.
Det är sant, men varför ger man Gynning den rollen?
Det finns fler sådana konstiga begrepp i dagens tv. Det är väl okej att Kurt Wallander kan ha flyttat till Ystad från Stockholm. Men hela Ystad pratar faktiskt inte stockholmska.

Då går det till sin spets när man gör en engelsk version av Wallander?
Ja, absolut! jag klarar inte av att se det. Haha!

Tack för intervjun Tina! Vi syns om en månad i Slottslängorna!

Text: Christoffer Lundin