Bengta Svensdotter föddes 1825. 19 år gammal flyttade till bondefamiljen Ola Olsson i Farabol, Jämshög.
Där träffade hon den ogifte och svårt alkoholiserade Sven Olsson som hon, 22 år gammal, tog till sin blivande make.

Ålderskillnaden dem emellan var 28 år.
Giftemålet upprörde släkten som begärde att det skulle upphävas då Sven inte var helt frisk. Detta avslogs och något år senare så föddes deras två döttrar.

Bengta skötte allt arbete på gården och tog hand om deras döttrar.
En dag år 1827 så kom den f.d båtsmannen Håkan Jönsson Bollman och erbjöd sig att jobba som dräng på gården. Bengta tog tillfället i akt men det skulle hon senare ångra.

Det var enkelt för Håkan Bollman att förföra Bengta, då de var jämngamla. Bengtas man Sven blev nu en belastning för dem och de bestämde sig för att få honom ur vägen med hjälp av arsenik. När Sven avlidit så röjde de även yngsta dottern ur vägen på samma sätt.
Vad som fick Bengta att döda sin egen dotter finns det inget svar på.
När även hunden på gården dött så tillkallades länsman och Bengta och Bollman sattes i fångehuset i Norje.

Bengta erkände redan första dagen och hon angav Bollman som sin medhjälpare. Men Bollman nekade. Först den 19 januari 1845 erkände han sin skuld till prästen efter sin sista nattvard.
Båda dömdes för morden till att mista livet genom halshuggning. I varsin fångkärra transporterades de till avrättningsplatsen, galgbacken i Pukavik.

Väl framme så förseddes de med varsin ögonbindel och leddes sedan till stupstocken.
När Bengtas huvud separerats från kroppen så var det Bollmans tur. Det tog bödeln tre hugg innan Bollmans huvud föll till marken.
Kropparna begravdes på galgbacken och det sägs att man än idag kan höra Bollmans skrik och jämmer från avrättningen .