Ett troget hjärta.

Under tiden jag pluggade jobbade jag extra som servitris på dansrestaurangen ”Juvelen” i Hörby.

Ett troget hjärta

Under tiden jag pluggade jobbade jag extra som servitris på dansrestaurangen ”Juvelen” i Hörby. Vi var ett gäng som började vid fyra på fredagarna med att duka för att sedan ta emot gästerna och servera dem mat och dryck. Vid nio spelade kvällens orkester upp till dans och då var det dags för oss att duka av, sedan sålde vi drinkar och när gästerna gått hem plockade vi disk och städade upp.

Runt fyra på morgonkvisten var jag oftast på väg hem igen. Frusen av sömnbrist och med kalla nylonstrumpor försökte jag hålla mig vaken genom att rulla ner fönsterrutan och sjunga högt. När röstvolymen sänktes visste jag att det var dags för nästa åtgärd, nämligen att veva ner ytterligare en ruta. Jag överlevde det också.

Som servitris observerar man mycket, det är ju vi som är nyktrast. En kväll såg jag en man och en kvinna som i långsamt mak började gå mot utgången, de flesta gästerna hade lämnat restaurangen och jag plockade disk med trötta armar och bultande ben. Kvinnan log förnöjt och mannen lade, i en smeksam och långsam rörelse, sin rock om hennes axlar. Jag tänkte att ”de där två hör inte ihop på riktigt, de är alla gånger av den otrogna sorten”.

Men jag hade fel!

De stannade till och pratade med mig och berättade att de hade varit gifta i tjugofem år och att de då och då gick ut för att dansa. För mig kändes det som något sällsynt, tjugofem år tillsammans och fortfarande kärleksfulla mot varandra. Jag bevarade bilden av paret i mitt hjärta.

Dagen innan ”Alla Hjärtans Dag” i år förstod jag att jag hade haft fel den där gången, kärleken är gångbar och håller i många år för de allra flesta. Beviset kom när en arbetskamrat skulle gifta sig, och när vi firat henne satt vi runt fikabordet och småpratade. Jag ställde frågan om hur var och en hade träffat sin partner.

En man berättade att han hade flirtat med sin fru vid flera tillfällen när de var tonåringar men han hade inte haft någon framgång. En gång hade han till och med varit utanför hennes hus men hon hade inte kommit ut, så i ett försöka att närma sig henne hjälpte han mamman i huset att luka ogräs i rabatterna. ”Där låg jag på knä och rensade ogräs, jag var sexton år och hon kom inte ut.” Är inte det kärlek så vet jag inte vad kärlek är! Nästa år ska de fira 25 år som förlovade.

Sekreteraren hade spanat in sin man under en tid, och när hon och hennes två väninnor var på en bar i Bromölla fick hon chansen, han var där med sin fina Volvo PV. ”Han skjutsade oss hem och jag var den som sist blev avsläppt”, berättade hon och log med hela ansiktet. Själv tänkte jag att mannen alla gånger planerat sin körning så att han skulle få chansen att vara ensam med henne, de ska fira sin 30-åriga bröllopsdag nästa år.

Det handlar tydligen mycket om att spana och vara lite smart för den roligaste historien kom allra sist.

En av mina kollegor berättade att hon älskade att åka skidor, hon var en van skidåkare och om ingen följde med henne på resorna åkte hon själv. Det är ju ganska lätt att inse att det är en självständig kvinna som är van att reda både sig själv, själva skidåkandet och sin utrustning. Fast hon är inte bara självständig, hon är smart också! När världens snyggaste och trevligaste man uppenbarade sig i skidbacken bad hon honom om hjälp med att knäppa sina pjäxor och sedan tittade han upp i hennes ögon och nu är de lyckligt gifta sedan flera år.

På min tio-i-topp-lista över bästa sakerna i livet ligger ett troget hjärta och min tidigare tro på omöjligheten i detta har visats sig vara fel. Ett troget hjärta är inte sällsynt och ligger högt upp på de allra flestas listor. Länge Leve Kärleken!

DELA
Föregående artikelEnklast är bäst
Nästa artikelKärlek & Död