Hemvårdarinnan Doris Dahlgren på väg till sitt arbete
Bromölla
Från sammanträdesprotokoll i Bromölla köping, inledde herr Ydrén den 2 oktober 1942 med en fråga om att anskaffa en bostad till en eventuell hemsyster. Detta var första gången, som man i köpingen talade om en hemsyster. Nya regler och lagar inom socialtjänsten hade införts i Sverige. Ett nytt yrke, hemvårdarinna, i dagligt tal hemsyster, skulle finnas i varje
Tidigare sköttes mycket av socialtjänstarbetet av frivilliga organisationer, som Röda korset, Rädda barnen och även av politiska föreningar. Den 15 december 1943 från protokoll ”anfördes att det snart kunde anses lämpligt att anställa en hemsyster”.
Enligt paragraf 6 ur protokoll från den 13 april 1944 står ”måtte kommunen anställa en hemvårdarinna, heltidsanställd och att kommunen därjämte enligt gällande grunder anhålla om stats- och landstingsbidrag.
Fullmäktige beslöt enhälligt enligt förslaget”. Ur senare protokoll beslutas också att en ny byggnad skulle uppföras på Storgatan, innehållande bostad för hemsyster, barnmorska, polismyndighet och distriktssköterskemottagning. Så kom det sig att Doris Ottilia Dahlgren kom till Bromölla som hemvårdarinna. I dagligt tal hemsyster och för Bromöllaborna så småningom ”Syster Doris”.
En hemsysters arbete var att hjälpa de hem, vilka råkat i akut nödläge genom husmoderns sjukdom, barnafödelse eller annan svår situation. Arbetet förmedlades genom en särskild hemhjälpsnämnd i kommunen. Familjen fick betala efter särskild taxa som var inkomstprövad. Mindre bemedlade kunde få tjänsten gratis.

Hemsysterns huvudsakliga uppgift var att ersätta eller biträda husmodern i hennes dagliga omsorger om hemmet. I första hand städning, matlagning, diskning, sömnad, klädvård och veckotvätt. Dessutom ägna sig åt barnens vård och fostran, övervaka skolgång, läxläsning och utevistelse. Allt skulle skötas i samråd med familjen, en inte alltid så lätt situation, som fordrade stor diplomati. Exakt anställningsdatum, då syster Doris kom till Bromölla har jag inte lyckats fastställa, men hon började på tidigare datum än beslutat. Detta baserar jag på mitt första möte med syster Doris, som är helt klart för mig. Det var den 24 augusti 1943. Min första skoldag och min yngste brors födelsedag. Min mor låg på barnbördshuset i Sölvesborg och var mycket sjuk efter en svår förlossning.

Syster Doris stannade under lång tid i vår familj. Arbetet började klockan halv åtta på morgonen och slutade klockan fem eller senare. Hon blev så småningom en god vän och familjemedlem till oss, ja till hela vår släkt. Syster Doris var fröken, alltså inte gift, och hennes familj bodde i Landskrona, där hon föddes den 3 januari 1903, dotter till styrman Nils Anders Dahlgren och hans hustru Elna. Mitt första intryck av syster Doris var en stor och rund person, med en lång, stram fläta, som låg som en krona på huvudet. I arbetet hade hon en blå klänning med brosch under hakan och vitt förkläde. På fötterna stabila snörskor med rejäla klackar. Hon såg respektingivande ut och liknade lite dagens TV-”Nanny”.

Att syster Doris stannade länge i vår familj, gjorde att vi fick lära känna en person med stora kunskaper inom många olika områden. Inte bara hemmets skötsel. Hon var en mycket duktig svampkännare, tyckte om att resa, särskilt till Frankrike, men även inom Sverige. Om dessa resor berättade hon för oss barn med stor inlevelse. Hon bakade de godaste sockerkakor, kunde göra köttbullar, som smakade som ”himlen i munnen”. Hon kokte de mest fantastiska kolor till julfirandet, glaserade pepparkaksfigurer och bakade jättegott julbröd. Till julklapp fick vi alltid ett par hemstickade fingervantar med otroliga mönster. Till födelsedagen kom hon ihåg oss med en bok och senare som bröllopsgåva, lakan med vitbroderi och Hardanger sömnad.

När syster Doris lagade mat, stickade eller handarbetade, sjöng hon gärna gamla skillingtryck. Hon hade hög, stark röst och ”Kors på Idas grav” var en av hennes favoriter. Syster Doris var och blev en räddande ängel för många familjer i Bromölla. Ofta hände det att hon använde sina egna besparingar, för att hjälpa familjer i trångmål. Hon kunde be om överblivna kläder, som hon ändrade och sydde om samt gav till behövande.

Många är de mål mat hon lagade i sin egen lilla kokvrå och för egna pengar. Mat som hon tog med sig till sitt arbete och till den familj, där det bäst behövdes. Till sina olika arbetsgivare cyklade hon eller vintertid gick, många gånger på oplogade vägar. Om sedan familjen bodde i Bromölla centrum, Råby, Grödby eller Gualöv spelade ingen roll. Alltid lika plikttrogen, energisk och villig att göra sitt allra bästa för ”sina” familjer. Syster Doris arbetade i Bromölla fram till sin pensionering 1970, då hon flyttade tillbaka till Landskrona. Mycket, mycket mer kunde berättas om syster Doris och hennes arbete i socialtjänstens tecken, både betalt och obetalt. Arbetsuppgifterna, arbetstiderna, vad man fick och inte fick göra ändrades under årens gång. Att vara hemvårdarinna på 40- och 50-talet, var helt olika mot 60- och  70-talet. I dag finns inte yrket eller utbildningen till hemvårdarinna kvar. I dag heter det hemtjänsten, som följer helt andra lagar och regler. Syster Doris dog den 19 december 1979 i Landskrona, där hon en gång föddes och där hon också ligger begravd.

Recept på ”Syster Doriskolan” 1 liter mjölk  150 g smör ½ kg socker 2 tsk vaniljsocker 2 dl sirap 2-3 msk cacao

Kokas i ungefär 1 timme (eller mer). Gör kulprovet. Smeten öses ut på plåt och får stelna. Klippes i bitar och viras i papper. Ät och njut!!!!
Ingrid Johansson f. Nicander,  Ivetofta Hembygdsförening 2009

Föregående artikelUndersökning av Ivetoftas förhistoria
Nästa artikelGlammig och sleeze doftande hårdrocksnostalgi i filmen ”THE DIRT”