Filip Lindgren – Fossilernas försvarare

Thommy Bergholts har mött Filip Lindgren i ett InPåLivet-reportage.

Fossilernas försvarare och de dödas väktare.

I vår serie om möten med intressanta profiler möter vi denna gång Filip Lindgren från Bromölla.

Cyklande bron över Skräbeån ser jag genast det gröna stenhuset där han bor. Filip hälsar mig välkommen och med katten Whisky i släptåg visar han mig omkring i den stora trädgården.

Bor på en kyrkogård.

Det är inte en vanlig villaträdgård jag blir visad. De två stora gravstenarna vittnar om att det är en kyrkogård jag har kommit in på.

”Jodå,” säger Filip och ler. ”Det är två synliga grav-platser och troligtvis en del osynliga på det gravfält vi står på.”

Fascinerad lyssnar jag på Filips inlevelsefulla berättelse om hur man på folkvandringstiden begravde sina anhöriga. De rika fick stående stenar och de mindre bemedlade fick nöja sig med flatmarksgravar. Gravarna i hans trädgård är mellan 12 – 1700 år gamla.

”Jag har blivit som en väktare över de varelser som ligger här. Kanske är det ett äkta par som har fått var sin sten.”

Filip har tagit som vana att varje sommar vid sommarsolståndet då dagen är längst, röja upp omkring gravarna och plocka sju sorters ängsblommor för att hedra de döda.

”Troligtvis var den dagen en helig dag för de som ligger här.”

Bromöllaambassadör.

Efter den oväntade kyrkogårdsvandringen tar vi oss in i det gamla huset från 1912 och slår oss ner med en kall dryck. Efter den chockartade starten på intervjun tar jag för ovanlighetens skull en öl.
Filip som har vunnit respekt och ryktbarhet för sina djupa kunskaper i hur det såg ut i Bromölla för 80 miljoner år har sedan länge kämpat för att kommunens beslutsfattare skall skapa ett centrum i Bromölla för ett fossilmuseum kallat Dinorama.

Detta eftersom trakterna runt Ivösjön en gång för mycket länge sedan kanske hade ett av världens mest mångfaldiga fauna av svanhals-ödlor och andra förhistoriska djur.
För sitt engagemang omkring detta hedrades Filip med att utses till årets Bromöllaambassadör 2005.
Visionen är att det en gång i tiden skall stå ett Dinorama vid Ivösjöns strand som lockar folk och sätter Bromölla på världskartan.

”Min dröm är att Bromöllas makthavare verkligen ska förstå det unika vi har att visa upp.”

Bromöllapojke.

Filip berättar att han för 44 år sedan föddes i ett arbetarhem på Tiansvägen i Bromölla och har förutom några år som sjukvårdare varit Nymölla Massabruk trogen sedan 20 år tillbaks.
Där arbetar han som processoperatör och på fritiden odlar han sina paleontologiska intressen. Skoltiden i Bromölla präglades av att som det alltid har varit ”att få en bra position i flocken”.
Eftersom Filip var en sportanalfabet och helt befriad från bollkänsla var det lätt att hamna i utanförskap. Detta kompenserade han tidigt genom sin munvighet och blev mer eller mindre klassens clown.

”Jag hade helt enkelt truten med mig,” säger Filip mellan två andetag.

Det stora traumat.

Det fanns inga moln på Filips
himmel förrän den dagen lusingen kom. Lusingen kom som en blixt från en klar himmel och han var totalt oförberedd.
Efter 18 år tillsammans valde hans hustru att lämna honom. ”Det var mitt livs stora sorg,” säger Filip med en tår i ögonvrån.

Det var nu tankarna på att gå i exil föddes. Inspirerad av regissören Ingemar Bergmans isolering på Fårö närde Filip tankar på att försvinna bort där ingen kunde nå honom.
Allt var mörkt och dystra tankar slog rot.

”Fortfarande sitter det spikar kvar i bröstet, men man måste gå vidare och hitta sin plats i solen,” säger Filip och berättar att han nu har funnit en ny kvinna att dela livet med.

Poet och diktare.

Att Filip har många strängar på sin lyra gör det inte lätt att beskriva honom i en hast. Han har medverkat i TV-programmet Packat och Klart. Även vetenskapsmagasinet Nova har gjort ett inslag.
En av hans stora passioner är att skriva dikter. Det har blivit en hel del genom åren och många av hans alster finns att låna på kommunbiblioteket.

”Friast är vinden, men starkast är kärleken. För det är menat så.”

En strof från Från Bortom öarna, som är Filips första diktsamling.
Kreativiteten sjuder i det gröna huset med sina gravstenar som osökt för tankarna till någon scen ur en Stephen King-film.

”Jag är leende drivved på Hades stränder. Utsänd att tolka känslorna hos de få. Det
är allt som betyder något.”

Utdrag ur Vintertankar av poeten Filip.

Ett skithusstolsmuseum är det enda som finns.

Katten Whisky jamar efter mjölk och jag väcks ur mina fantasieggande funderingar av att Filip vill berätta om att Bromölla i ett program i Riksradion blev utsedd till Sveriges tråkigaste plats.
Radioprataren uttryckte det på följande sätt: ”Det enda som finns i Bromölla är ett skithus-stolsmuseum, som dessutom aldrig är öppet.”

Detta konstaterande fick Filip att reagera och gav än mer näring åt att vilja göra Bromölla mer attraktivt för omvärlden.

”Spottar man på en sten blir den våt till slut,” är ett uttryck som passar in på denne man som idogt kämpar för att sätta Bromölla på kartan genom att vid Ivösjöns strand skapa en turistattraktion i form av ett Dinorama.

Vi tar farväl och katten Whisky gör mig sällskap när jag slinker ut mellan gravstenarna och lämnar mannen som är havsdrakarnas beskyddare och advokat.

Bild och text: Thommy Bergholts