Bromölla
Reginahuset byggdes omkring 1936 av Carl Ivar Hallqvist. Det har varit svårt att hitta exakt rätt uppgifter om byggnadsåret på denna stadsäga: 797.
Reginahuset byggdes i första hand som en ny modern ljudbiograf. Tidigare hade filmerna visats i Folkets-Hus, men det kontraktet sades upp vid samma tidpunkt.
Biokonditoriet fanns i samma byggnad som Regina biografen, belägen vid Storgatan. Kaféet drevs först av Fritz Hansén 1943–1949.
Joel Bengtsson tog därefter över och lite senare hade han även Tunnbybageriet på Ågatan 28 i Bromölla. Han var broder med Lennart Bengtsson som 1957 startade LB-hus i Bromölla.
Joel hade även två kaféer i Sölvesborg, Svea och Ritz.
Lasse Nöbbelin berättar att han var en av flera bagare och Rolf Bjuvegård var lärling i Tunnbybageriet. En ung Helge Andersson var springschas och utförde ärenden med flakmoppen och oftast med lite goda kakor som ersättning.
Joel var en driftig man och sysslade med mycket annat. Bl.a. sålde han bilar vid Esso-macken (nuvarande Preem) vid riksvägen. Han sålde många bilar av speciellt fabrikaten Morris Minor och Oxford, men även lite mer exklusiva BMW. Firman var framgångsrik och hette `Bil o Verkstad` rätt och slätt. Man hade en anställd bilreparatör som jobbade där som hette Olof Mårtensson. Hjälp fick han också av en duktig bilförsäljare som hette Erik Rasmusson. Många bilar hamnade på andra sidan länsgränsen bl.a. på Listerlandet.
Bagare och konditor i Biokonditoriet var Kurt Andersson och Arne Bengtsson. Bagare lärlingar var bl.a. Lars Österberg under 1950–53 och Rolf Bjuvegård.
Lasse Österberg började 1954 jobba hos Arvid Bengtsson byggnadsfirma och började köra en liten bandtraktor. 1969 startade han eget företag och det är många Bromöllabor som har fått sina tomter schaktade och planerade av Lasse.
På konditoriet arbetade också flera servitriser såsom Maj Britt Axelsson, Signe Nilsson, Brita Kjellström, Gun Andersson och Barbro från Grödby. Brödutkörare var Tore Möllebro och Torkels Ingrid.
Vid ett tillfälle förekom det någon form av ”brödstrejk” och då gick Joels bagerier för högtryck och livsmedelsbutikerna hämtade så mycket bröd som bagarna hann med att baka. Joel var ju inte med i Svenska Arbetsgivareföreningen och kollektivavtal saknades.
Lasse Nöbbelin hade börjat som lärling o springschas hos Bångs bageri som låg mitt emot 1912-skolan. Där jobbade han 1952–53, därefter på Biokonditoriet 1953–54 och som bagare i Tunnbybageriet 1956–57. Sen var det bara stora lastbilar som gällde för Lasse, bl.a. transporter av gods från Iföverken.
I Tunnbybageriet såldes det tidigt på morgonen massor av nybakat av Vivan Bång till de som skulle börja jobba på ”bruket”. Och här bakades det endast vanliga matbröd, frallor, wienerbröd och rulltårtor. Brödutkörare var under flera år Stig Berntsson. Två brödbilar hade man för distribution av bakverken. På bilarna fanns det dekaler med texten ”Bromölla Bröd”.
Alla andra kakor bakades av konditor i källaren i Biokonditoriet. Som t.ex. vetebullar, som förtärdes med förtjusning av en omfångsrik man som hette Stålhammar. Det gick åt en del då.
En tredje broder, Arne Bengtsson jobbade för Joel fram till 1951. Arne hade utbildat sig till konditor i Broby. Han och Kalle Pålsson drev därefter Esso-macken som låg där Preem finns idag.
En liten historia har berättats av Börje Lundin från Sölvesborg till Arnes son Marth Bengtsson:
Konditori Svea hade fått en beställning på ett par tårtor och Börje var ”springschas”, så han fick uppdraget att cykla till mjölkaffären och köpa ett par liter vispgrädde.
Joel hade provat att få kredit hos mjölkaffären men det hade misslyckats. Så Börje fick en tusenlapp och order att begära vispgrädden först och sedan lämna fram tusenlappen.
För Börje var detta ett riktigt äventyr, han hade aldrig sett en så stor sedel innan. Så han var väldigt orolig att tappa den.
När Börje väl kom fram till butiken och fick sin vispgrädde, så sträcker han fram tusenlappen för att betala. Naturligtvis så kunde affären inte växla den, så han fick grädden på kredit och Joel var nöjd.
Stig Olsson berättar: En annan händelse var då en ung man skar sig själv medvetet i magen inne på kaféet. Han var förtjust i en kvinna som jobbade där, men blev avvisad av damen som föredrog någon annan. Lasse Lundström, sedermera kommunfullmäktige ordförande tog hand om kniven minns Stig Olsson. Han o ”Pisan” (Arne Persson) var åsyna vittne. Mannen överlevde.
Joel Bengtsson sålde Tunnbybageriet till Kristianstadsbon Kalle ”Bagare” Andersson och Biokonditoriet till en konditor som hette Landelius. Kalle Bagare var en mycket uppskattad och lugn person som var uppskattad av de han jobbade med.
Joel flyttade 1956 till Hässleholm och köpte en grillbar vid Grönängsplan som han drev till 1972.
Därefter tog Kalle Rask vid efter Karl Andersson. Några som jobbade som servitriser hos Kalle Rask var Gun Olsson (född Andersson) och Olga Olsson. Dom jobbade även på Rasten. Denna drevs innan Kalle Rask tog över, av en dam som hette Signe Svensson. Hon hade en anställd, Karla Holmkvist.
Biokonditoriet blev ”Grekabaren”.
”Grekabaren” en bar och restaurang startades av bröderna Nikos och Aris Kourounis. Det var en populär samlingsplats för ungdomar under en tid på -70 talet.
Det var ett ställe med flipperspel, enarmade banditer, jukebox och grekisk filmvisning.
Varför Grekabaren plötsligt stängde råder det delade meningar om, men det sägs att: 1977 var det ett gäng som gick in och vandaliserade i lokalen. Nästan hela konditoriet förstördes. Det stängdes tillfälligt, men öppnade tyvärr inte igen”.
Övriga butiker i Reginahuset
Arne Lindskog öppnade en färgbutik den 15 september 1967 i Biokonditoriets lokaler. När Arne öppnade butiken hade Senne Jönsson (Sven Herbert Jönsson) en frisörsalong i en av lokalerna. Han hade till att börja med en lokal i källaren, men flyttade upp då den övre lokalen blev ledig. En butik man minns var Birger Lindhs Bok- och Pappershandel. Bokhandeln fanns i denna byggnad mellan 1942–1956. Familjen Lindh hade även sin bostad i Reginahuset. Ännu tidigare fanns även Annas kaffebod i samma affärslokal och som sedermera blev Maritas kaffebod.
Efter Senne hade ”Bagga Leif” från Näsum en klädbutik. Det hade också funnits en klädbutik ännu tidigare som hette Malmgrens.
I källarlokalen fanns en gummiverkstad, där föreståndaren hette Erling och kom från Sölvesborg. Här jobbade också Bert Karlsson (sedermera Smiding). Bert blev en duktig och välkänd motocrossförare.
Då filmen i Reginabiografen var slut stod oftast Karl Ohlin med en liten korvvagn och sålde korv som levererats av Nilssons charkuteri i kvarteret ”Skogen”. Men receptet på den goda korven kom från slaktaren och mångsysslaren Holger Persson på Tunnbygatan. Absolut toppklass på den varan sas det. En annan profil på Reginabiografen var toffelmakarens Axel, som kollade och rev biljetterna. Maskinisten hette Gunnar Andersson, som för övrigt var anställd som elektriker hos Carl Ivar Hallkvist.
Vid södra delen av Regina mot gamla årännan fanns en kompost, omgiven av ett cement staket där det slängdes allt möjligt. Följden av detta var förstås att det samlades en massa ohyra bl.a. råttor. John o Oskar Magnusson fick ibland tömma komposten och råttorna sprang då åt alla håll. Oskar blev biten en gång av en sådan bamseråtta i benet. Lite obehagligt minst sagt.
Arne Lindskog har berättat att då han övertog lokalen i september hittades det lussekatter lite överallt i källaren. 1985 flyttade Arnes Färg till nya lokaler intill nuvarande ICA-Maxi.
Han hade då sålt byggnad o tomt till blomsterhandlaren Bo Person. Kommunen utnyttjade emellertid sin förköpsrätt den 21 mars 1984 och byggnaden beviljades senare ett rivningslov i februari 1986.
En affärsbyggnad, Brödernas järnhandel har uppförts på den anrika platsen.

Text: Bosse Ferm, Ivetofta Hembygdsförenings ”Tisdagsgrupp” 2018-03-01
Källhänvisningar; Intervjuer med: Lars Erik Nöbbelin, Lars Österberg, Arne Lindskog, Marth Bengtsson.
Samt Notiser ur Kristianstadsbladet.
Foto: Ivetfofta Hembygdsförening02