Din vän har förlorat sin närstående. Hur hjälper du honom eller henne komma över förlusten? Detta tema gäller tyvärr alla för att människan är dödlig, och dessa situationer är oundvikliga.
För att kunna stödja en människa i sorg på bästa sättet behöver du föreställa dig dynamiken i denna svåra process. Det finns olika psykologiska modeller som beskriver sörjande. I denna artikel presenterar jag en enkel modell som innefattar fyra stadier av sorgarbete.
Varför är det viktigt att känna till dessa stadier? Jo, för att det blir lättare för dig att förstå vad din vän går igenom och att kunna bemöta honom eller henne rätt beroende på var i processen de befinner sig. Själva bemötandet berättar jag om i nästa artikel, med utgångspunkten i dessa stadier.
• Chock och förnekande. Det kan vara från några sekunder till flera dagar. Hjärnan vägrar i princip ta in att ens närstående har gått bort. Du vet att din vän borde vara väldigt känslomässigt påverkad men han/hon uttrycker inte sina känslor och verkar vara distanserad. Din vän utför de nödvändiga handlingarna mekaniskt (t.ex. organiserar begravningen) och svarar på frågor korrekt formellt sett, men visar inte känslor.
• Starka känslor. Det kan handla om ett brett spektrum av känslor, allt från desperation, intensiv ångest, vrede riktat mot sig själv, någon i omgivningen eller den avlidne. Individen uttrycker väldigt starka känslor, kanske storgråter eller skriker. Eller så gör han eller hon det inte utåt sett men känslorna stormar inombords.
• Depressivt stadie. Den som sörjer uppvisar tecken på något som brukar tolkas som depression: han/hon är nedstämd och pessimistisk, har låg energi, har inget intresse för saker som kan ge honom/henne glädje. (I nästa artikel där jag berättar om bemötandet utifrån dessa stadier kommer jag att skissa vad som anses vara normalt – och när du som vän eller närstående behöver koppla in en specialist.)
• Acceptans. Individen accepterar det som har hänt, hittar inre känslomässig balans och fokuserar på de yttre sociala omständigheterna och på andra känslomässiga band som han/hon har för att kunna fylla den inre känslomässiga tomhet som uppstod som en följd av förlusten.
Generellt sett går den sörjande personen genom dessa stadier i denna ordning men ibland kan man pendla fram och tillbaka. Man kanske börjar känna starka känslor efter att han varit i förnekande – men kommer tillbaka till chocktillståndet igen. Eller så börjar man uttrycka starka känslor igen efter att ha varit i det depressiva stadiet.
För att kunna stödja den sörjande människan behöver vi uppskatta i vilket tillstånd/stadie han/hon befinner sig för att det hjälper oss stödja dem på rätt sätt. Din uppgift som närstående är generellt sett att hjälpa individen inte fastna i något av stadierna, framför allt inte i det depressiva stadiet. I nästa artikel kommer jag att berätta mer specifikt om hur du gör det.
Ekaterina Johansson, leg psykolog
