Gården som Gösta lämnade en decemberdag 1933 för att aldrig återvända. Mangårdsbyggnaden uppfördes 1830 av Göstas morfarsfar Mikael Jönsson.Släkten fick sedan i folkmun heta Micklas. Gården är fortfarande i släktens ägo.

Näsum
Den 23:e december 1933 kunde man läsa följande i Sölvesborgstidningen. Sorg och beklämning har i dagarna närmast före jul lagt sig över några hem i våra trakter. Nu har bekräftelse ingått att dessa sju i sin bästa ålder gått under.

Tidningsartikel

De omkomna är:
Förste maskinisten Gustav Karlsson, Asarum, f. 1889.
Andre maskinisten Sven Myrström, Karlshamn, f. 1881.
Båtsman Otto Olsson, Sölveby, f. 1889.
Restauratrisen Betty Niklasson, Borstahusen, f. 1881.
Eldaren Tage Danielsson, Sölvesborg, 21 år gammal.
Eldaren Gösta Johansson, Siretorp Sölvesborg, 22 år gammal.
Jungman Hilding Johansson, Björkenäs Mörrum, f. 1914.
De räddade är:
Befälhavare J.L. Petersson, Karlshamn.
Styrman Harald Jönsson, Sölvesborg.
Kockelev Carl Nilsson, Nosaby.
Lättmatrosen Olle Gadd, Ronneby.
Lättmatrosen Bertil Persson, Östafors.
Eldaren Elof Håkansson, Siretorp.
En av de överlevande berättar vid ankomsten till Hull: ”Vi fingo ligga i vattnet tre kvart innan Kurd kunde rädda oss med båtshakar och rep. En del av oss hade dår börjat förtvivla.”
Redaktörens kommentar: Notera att en av de överlevande var från Östafors.

Kapten Pettersson berättar om den tragiska händelsen
På grund av den rådande tjockan lade vi oss stilla och signalerade. En del av besättningen låg och sov vid olyckstillfället. Hulltrålaren Kurd rände in i Castor med stor kraft och delade båten i två hälfter. Castor sjönk så häftigt att man nätt och jämnt hann få på sig livbälten. Att sätta ut livbåten fanns det inte tid till. Kurd gav inte någon hjälp utan backade snabbt bort från Castors skrov. Icke en enda båt sattes ut för att hjälpa de nödställda som hade hamnat i vattnet. Om så skett hade säkert hela besättningen kunnat räddas. I ungefär en halvtimme fingo de flesta simma för livet i mörkret och i det kalla vattnet. En del simmade tydligen åt fel håll då de i mörkret inte kunde få den rätta riktningen.
Två av dem sjönk alldeles i närheten av Kurd. Inte ens efter en halvtimme hade Kurd satt ut någon livbåt för att hjälpa de nödställda. Man endast kastade ut trossar till oss, men då vi vore i ett mycket medtaget tillstånd var det en svår manöver att få tampen om livet, så man kunde bli halad ombord. Det lyckades trots svårigheterna att få sex man ombord på Kurd.
Det var utan tvivel hyggligt och snällt folk ombord på Kurd men besättningen torde av allt att döma under bärgningsarbetet ha varit betydligt mer rädda än vi som låg i vattnet. Det var väl orsaken till den dåliga hjälpen.
Min farbror Gösta Johansson
När min farbror Gösta Johansson lämnade föräldrahemmet i Siretorp en decemberdag 1933 var det för sista gången.
Föräldrarna Knut och Emilia hade nio barn. Gösta som var född den 24 juni 1916 var nummer sju. Gösta som hade intresse för sjön hade mönstrat på ångfartyget Castor byggt 1874. Fartyget hade förvärvats 1916 för 375 000 kr av Rederi AB Falkvik Sölvesborg.
Den 20 december 1933 var Castor på resa Great Yarmouth – Granton i ballast. Kl. 22:50 kolliderade Castor med ångtrålaren Kurd av Hull och gick omedelbart till botten. Sju av besättningen följde Castor i djupet, en av dessa var min farbror Gösta. Sex man räddades på trålaren och togs in till sjömanshemmet i Hull. Där bodde de tills de kunde sändas hem till Sverige.
Text: Johnny Johansson
Utdrag ur Näsums Hembygds- o Fornminnes årsbok 2023

Föregående artikelMagisk is-show med Mörrum Konståkningsförening
Nästa artikelAtt förstå någon i sorg