Tobaksodling i Edenryd. Tilda Ekman med döttrarna Siri, Elsa och Svea

Bromölla
Odling av tobak här i landet lär ha tagit sin början redan under 1700-talet ungefär samtidigt som potatisen införlivades i odlingslandskapet.
Till våra trakter kom tobaksodlingen först under senare hälften av 1800-talet och upphörde ungefär 100 år senare. Man var garanterad att få leverera till Tobaksmonopolet som också tillhandahöll tobaksfröna.
Det var främst så kallade husare, d.v.s. de som hade ett hus på en någorlunda stor jordlott som odlade tobak. Det förekom emellertid även så kallad hälftenodling där bonden upplät och beredde en mindre del av sin mark åt odlaren, mot att han fick halva förtjänsten. Det mesta av skörden blev till snus men en liten del användes för cigarrtillverkning. I vårt område fanns cigarrfabriker i Håkanryd, Grödby och i Åby, den senare drevs av cigarrmakare Anton Berg. För att få ett så bra odlingsresultat som möjligt, krävdes förutom tur med vädret, stor noggrannhet vid de många arbetsmoment som förekom.
Tobaksfröna som man erhöll från monopolet la man i en linneduk som hela tiden hölls fuktig, man ”blötte” fröna. Sådden i drivbänk vars jord var blandad med hästgödsel för att alstra värme gjordes med stor omsorg, eftersom plantorna skulle vara stora och kraftiga vid utplanteringen på tobakslyckan. Gödslingen av marken gjordes på hösten och man använde vanlig blandgödsel, men bodde man närma havet använde man tång.
Vid utplanteringen som gjordes för hand med böjd rygg, använde man ”sättepinne ” varefter man med en handkanna vattnade varje planta noga var att inte vattna på plantan.
Under växttiden skulle man ”luka” och ”tjua” tobaken, och först när plantan var stor nog skulle den ”toppas”, alla dessa moment med böjd rygg. Under växt-perioden kunde hagelskurarna rasera allt, endast stockarna stod kvar.
När tobaken var färdig för skörd så började man att ”bläa” blad för blad. Varje blad skars i ryggen med en speciell tobakskniv gjord av klockfjäder nitad vid ett litet träskaft. Vid skärningen sorterade man upp de olika bladen, stort grönt, smått grönt, sandgods som var bladen som suttit längs ner på stocken.

Cigarrpress från Åby

Bladen träddes på tobaksspett, en ”avig en rät” detta för att luften skulle få fritt spelrum när tobaken hängde på läkten för att torka. Trots detta skulle varje spett ”pelas” blad för blad. Viktigt var att tobaken inte fick bli våt, så när mörka moln tornade upp sig, fick man kvickt lägga över den med presenningar som alltid låg i närheten. Varje kväll lades dessa på för att skydda tobaken mot nattfukten Efter någon vecka togs tobaken inomhus och hängdes upp för att ytterligare torka.
Efter några veckor var det dags att plocka ner spett för spett för buntning av tobaken. Buntarna packades och dänktes med vatten och fick ligga så i ett dygn, varefter man på den tiden många gånger med hästskjuts, åkte till Tobaksmonopolet i Fjälkinge för att lämna sin skörd. Redan vid avlastningen fick man en föraning om kvalitén på sin skörd, enär man redan då tog ett fuktighetsprov som hade stor betydelse vad gäller kilo-priset istort, men också givetvis antalet kilon för stort ”prima grönt” man hade.
Odlingarna, som till stor del sköttes av kvinnor och barn, gav vid goda år ett bra tillskott till familjens ekonomi, många använde sina ”tobakspengar” till att betala sina huslån. Men om man ser till det arbete som lades ner, var det inte någon större förtjänst.
Tobak odlades i hela kommunen av s.k. husare, även hälftenodlare fanns i bl.a. Edenryd.
I slutet av 1950-talet började Tobaksmonopolet att importera tobak till billiga priser, vilket innebar att det blev ännu mer olönsamt för odlarna. Detta plus ett par ur vädersynpunkt ogynnsamma år omkring 1960, bl.a. det ”stora skyfallet” sommaren 1959 kom att betyda slutet för den svenska tobaksodlingen. Frans Olsson lär ha varit den siste i Edenryd som 1964 lämnade tobak till Fjälkinge.
Willy Gustavsson och Bengt Nilsson Ivetofta Hembygdsförenings
årsskrift 2007