En lykta utformad till pumpa är praktisk för den kan man återanvända varje år

31 oktober är det Halloween och då brukar man gå ut och fråga efter bus eller godis och klä ut sig i skrämmande utklädnadskläder. Men var kommer Halloween ifrån egentligen?
Ursprungligen var Halloween en keltisk högtid där kelterna trodde att de döda reste sig från sina gravar för att sätta skräck i de levande. Detta var kelternas nyår. Halloween är störst i Storbritannien och USA och firas alltid dagen före Allhelgonadagen. Det var först på 1990-talet som Halloween kom till Sverige och därför är det en relativt ny högtid här. På förskolor och skolor pysslas det mycket inför Halloween och många har även Halloweenfest där man har ett väldigt stort engagemang och verkligen tänker på minsta lilla detalj vad det gäller läskig Halloweenmat, dekorationer och utklädnader. Det finns många imponerande sminkningar man kan göra där man ser skadad ut med sår och fejkblod. Det som är bra med Halloween i Sverige är att man kan bestämma själv hur mycket man vill fira det. Naturligtvis behöver man inte fira det alls heller. Har man barn gör man det mest för dem för att de tycker att det är spännande och lite otäckt. I butikerna kan man köpa både det ena och det andra men jag vill tipsa om att skapa själv. Beroende på kunskap och fantasi kan man exempelvis karva pumpor och göra ett läskigt ansikte, klippa ut fladdermöss eller spöken och hänga i taket eller grenar. Eller varför inte göra ett spöke utav lakan och hänga i trädgården. Det är bara fantasin som sätter gränser och med internet som hjälp kan man få många tips och råd. Vi har köpt en stor lykta utformad till pumpa som vi kan återanvända varje år och det är också ett bra miljötänk. Min dotter önskade i sista stund ett Halloweenkalas till 6-årskalaset med sina kompisar. Så pass mycket att hon meddelade sina kompisar att klä ut sig trots att det inte var vad vi planerat. Som tur var hörde föräldrar av sig innan för att dubbelkolla om det var sant. Men nästa år får vi kanske planera ett Halloweenkalas om intresset fortfarande finns hos min dotter.

Text & Foto: Veronica Palmgren

Föregående artikelLyckad Friluftsdag hos PRO Gualöv-Nymölla
Nästa artikelUtmärkelsen som kom och gick