Sölvesborg/Karlstad
Japp, dags igen för ännu ett äventyr i rallylydnadens tjänst. Takbox på, bilen lastad till bredden med diverse attiraljer för att klara ett SM i Karlstad. Full tank och iväg vid lunch efter en rejäl morgonpromenad.
Att det skulle bli en varm dag förstod vi när temperaturen visade 31 grader längs vägen genom Småland. Allt gick enligt planen, och på onsdagskvällen anlände vi till vår hyrstuga utanför ett soligt Karlstad. Skönt.
På torsdagsförmiddagen kom vi tidigt till Skutbergets camping för att förbereda inför tävlingsdagarna. Att Karlstads väder inte var det bästa var ju tråkigt, men att det skulle storma och regna från sidan kändes nästan galet. Tältet skulle upp, och det gick faktiskt bra trots blåsten. Några tält blåste iväg eller välte i stormen, men vårt stod pall. Någon timme senare lugnade sig vädret, märkligt.
På eftermiddagen deltog vi i parad genom staden tillsammans med 102 tävlingsekipage och deras följeslagare. Målet var parken där lottningen av startordningen skulle ske. Lottningen innebär att ekipagen delas upp i två grupper. Man går en bana på fredagen och en annan på lördagen. De 30 bästa resultaten kvalificerar sig till finalen på söndagen.
Lisa skulle starta med tre hundar: Tam, 12 år, Triton, 6 år, och Sky, 2 år. Tre helt olika individer, vilket innebar extra mycket fokus och nervositet. Första tävlingsdagen bjöd på hyfsat väder. Alla tre hundarna gjorde fina rundor och låg bra till. Men vi undrade, var är solen i Karlstad?
Nästa dag blev värre. Regn och blåst ställde till det för både hundar, förare och funktionärer. Inte heller vi i publiken hade det särskilt trevligt. Var är solen?
Trots vädret blev resultatet helt fantastiskt. Alla tre hundarna lyckades kvalificera sig till finalen, alltså bland de 30 bästa av 102 startande. Det har aldrig tidigare hänt i rallylydnadens historia att en förare fått med tre hundar i en SM-final.
Inför söndagens final var det mycket att fundera över. Hur blir vädret? Blir banan svår och utslagsgivande? Var ska husse stå så att han kan filma utan att störa? (hemska tanke). Vädret blev äntligen bra, sol och bara lite vind. Banan var ganska snäll, inte alltför svår, och husse hittade en bra plats. Det kan nämnas att han vid tidigare tävlingar råkat lukta lite för gott och blivit en störning, så nu är han extra försiktig kring tävlingsplanen.
Alla tre killarna gjorde fina rundor utan större misstag. Som alltid blev väntan på resultat lång och nervös. Några ekipage hade gjort fel, så det var spännande in i det sista.
Vid prisutdelningen ropades resultaten upp i omvänd ordning. Man hämtade sitt protokoll och en prispåse. Tams poäng räckte till en 16e plats, jättebra. Triton kom på 5e plats, bara fyra poäng från pallen, toppen. Sky tog en 2a plats, bara fyra poäng efter segraren, och hade dessutom finalens bästa poäng av alla. Galet bra för en så ung hund. Alltså, silver till Lisa och Sky. Fantastiskt.
Att kvala in tre hundar till ett SM, få alla till final och dessutom ha två bland de fem bästa – vilken succé. Grattis Lisa!
Men utmaningarna slutade inte där. Att packa en redan full bil inför hemresan, med hundmatsäckar och skrymmande priser, blev ett angenämt problem. Men i sann IKEA-anda löste det sig.
Nu väntar lite sommarlov för grabbarna med annan träning och bad. Nu blickar Lisa redan framåt mot SM 2026. Alla tre hundarna är återigen kvalificerade, men kanske går Tam i pension. Vi får se.
Vid tangentbordet: Stolt Man och Husse Jocke Vilhelmsson
