I nuläget pågår det en randomiserad kontrollerad studie av skogsbad i Sverige där forskarna studerar hur personer med stressrelaterad ohälsa påverkas av skogsbad. De hoppas på att den kommer att bli en av de sedvanliga behandlingsformerna inom primärvården.
På senare tiden har det blivit alltmer populärt med skogsbad, eller shinrin-yoku, som uppkom i Japan på 80-talet. Denna praktik syftar till att ”bada sinnena” i skogens atmosfär. Det har spridit sig internationellt som en hälsotrend. Idén om att göra naturen till en del av behandling är såklart inte ny. Det finns andra naturbaserade terapiformer som ekoterapi, äventyrsterapi, trädgårdsterapi, mörkerterapi.
Naturbaserade terapier syftar till att utveckla förmågan att njuta av saker med hjälp av sina sinnen, att få tillbaka livsglädje, att lindra känslomässiga problem och att främja god hälsa. I processen skiftar man fokus från inre symptomatologi utåt. Naturen har en distinkt positiv inverkan på mående men även interaktionen mellan individen och naturen skapar kraftfull terapeutisk dynamik.
I dagsläget finns det mycket forskning som visar att kontakt med naturen har positiv inverkan på både psykisk och fysisk hälsa. Den skapar positiva känslor, minskar stressnivå, förbättrar parasympatiska nervsystemets funktion, främjar hälsosammare beteenden och förbättrar självkänsla. Olika studier konstaterar även att naturen lindrar depressioner, ångesttillstånd, uppmärksamhetsstörningar, diabetes mellitus, infektionssjukdomar, cancer, återhämtning efter operationer, fetma, hjärtkärlsjukdomar, muskuloskeletala besvär, migrän samt respiratoriska sjukdomar.
Vi lever numera i en miljö som skiljer sig väldigt mycket från den som vi utvecklat oss i. Naturligt urval har inte hunnit uppdatera hur våra kroppar ska hantera förändrade matvanor, läkemedel och droger, konstgjord belysning, bilresor, smartphones mm. Vissa forskare hävdar att denna skillnad mellan hur vi är beskaffade och hur vi lever idag kan förklara mycket av dagens sjukdomar som annars skulle kunna förebyggas. Även psyket har blivit frikopplat från sin historiska miljö och ”näringskällor”.
Principen som definierar relationen mellan människa och natur lades fram i genesis i Bibeln: Gud skapade naturen för att betjäna människans behov. Som en följd av denna syn har vi tittat på naturen som på något som behöver tämjas och kontrolleras – och har alienerats från den. Buddhister utgår däremot ifrån att livet är cykliskt snarare än linjärt och på att allt i världen är sammankopplat. De tror även på pånyttfödelsen som gör att man kommer tillbaka gång på gång. Indianerna i Amerika, Australiens aboriginer, schamaner i olika världsdelar ser också på människan som på en del i helheten som inkluderar andra djur, växter, insekter, ställen och andar.
Innan den kristna tiden verkade vi också vara mycket närmare naturen – till och med dyrkade den. Gud(arna) och naturen var ett. Årstiderna med sina högtider och ritualer försedde oss med värdefulla möjligheter att aktivt delta i de naturliga cyklarna och att uppleva gemenskapen. Med varje år som gick blev vi påminda om livscykler som återspeglade sig i årstiderna, från födelsen/våren genom mogenhet till ålderdomen, döden – och pånyttfödelsen.
Sensommar eller tidig höst är nog den årstid som vi är mest alienerade ifrån: vi tar för givet att frukter och grönsaker finns tillgängliga i butiker året runt. Majoriteten arbetar inte på åkrarna längre. Vi har tappat uppskattning för skörden samt förståelse för vilken viktig roll bönderna spelar i våra liv.
Du behöver såklart inte gå i terapi för att dra nytta av kontakt med naturen – tänk att så lite som 20 minuter per dag i skog eller park kan bidra till bättre mående. Du kan även använda det som komplement till sedvanliga behandlingar.
Om du inte kan gå ut kanske kan du titta på träd utanför ditt fönster, skaffa dig tavlor med naturmotiv och/eller inneväxter, inreda med hjälp av naturen, lyssna på inspelade naturljud eller titta på program om naturen. Det kan inte ersätta vistelse i naturen men enligt forskning har också positiv inverkan på måendet.
Ekaterina Johansson, leg psykolog
