En nervös farbror skrapar triss på TV och programled-aren klarar inte av tyst-naden.
”Vad jobbar du med?” Snälla, håll flabben! Ingen, absolut ingen, vill veta…
Alltid samma sak, det får inte bli tyst. Farbrorn, som visar sig vara brevbärare, har viktigare saker för sig. Han skrapar på, vinner hundra lax, men verkar mest glad för att allt är över. Postmannen gillar varken rampljus eller tjafs.
Tänk att tystnad kan vara så obekvämt och på TV tar programledare och experter i idrottens värld hem priset. De flesta inbillar sig att man bygger upp rätt känsla med pladder. Eller tror de möjligen att om bara flabben går så ger det pluspoäng för vidare uppdrag och högre status? Med åren har jag blivit allt mer allergisk mot pladder och tjafs, att ha ljudet på kan ibland kännas som att bli inlåst i ett hönshus. På tal om ljud och ljus, vi människor har ju behov av detta men på olika sätt. Vissa vill ”stå på scen” för att synas och höras, vissa mår bäst jämte. Sen finns det saker som i grunden är viktiga för oss alla. Viktiga på så sätt att inte lampor släcks och att telefonen slutar ringa. Tänker på riktiga vänner och ett bra, lokalt, utbud.
Om vänskap
Vi väljer våra vänner och vänskap finns på olika nivåer. Här finns allt från de där nära vännerna som alltid finns där till de du bara gratulerar på Facebook. Någonstans i denna breda skara finner du, även här, de som inte klarar av tystnaden, de som älskar att prata. En del av dessa kan va trevliga men du finner också pratkvarnar som fullständigt maler ner dig. Några är dessutom väldigt självupptagna och då blir det bara drygt. Det slutar med att man blir tyst och passar sig för att ställa följdfråga. Lite synd om pratkvarnar, de verkar tro att man behöver briljera för att bygga vänskap, det funkar ju precis tvärtom.
Riktig vänner får man på andra sätt, man kanske har växt upp tillsammans, man kan ha en gemensam historia, kanske samma värderingar eller samma intressen. De ger energi och man måste värna om dessa. Själv slutade jag jobba i juni 2024, sen dess har det blivit väldigt mycket tystare i vardagen men för mig funkar det fint. Dock måste jag aktivt bidra till att hålla kontakten med de vänner och människor som jag tycker om.
Att betyda något för andra är värdefullt, ibland inser man att man inte är så viktig som man själv tror. Skickar ett gruppmail häromdagen och tänker att nu blir det snabb respons. Inget svar på volley så jag går ut för att skotta snö. När jag kommer in ser jag att det ligger två mail i inkorgen, det är ju alltid något. Jovisst, ett från Mekonomen och ett från Ticketmaster. Shit, ingen bryr sig!
Samma sak på Facebook även om jag inte är där så ofta. Lägger jag ut något kan jag bli stressad om det är för få gilla-markeringar, ingen verkar tycka om mig längre!
Skämt åsido, jag överdriver, men vänskap och samhörighet är viktigt för oss. Skulle telefonen sluta ringa och du inte mår bra av det så ta initiativ, du kan ju också ringa upp. Där, på andra sidan, blir säkert någon väldigt glad.
Handla lokalt
När en butik eller verksamhet nära dig släcker ner så känns det ledsamt. Vi knorrar, vissa gnäller. Typiskt, utbudet blir bara mindre! Vi är ju såna men samtidigt måste vi ställa oss frågan, vad har jag gjort för att firman ska finnas kvar? En företagare drivs av en passion om att driva något eget utifrån intresse och kunskap. Det finns en bild om att drivkraften är att tjäna mycket pengar men så är det inte. Det är mer en skön bieffekt om man lyckas och det ska vi alla glädjas åt. Då finns där ett behov i form av en bra produkt, en fin tjänst eller en god service.
Det en företagare inte vill göra, i vart fall inte på sikt, är att gå back. Ett friskhetstecken, att jobba hårt utan återbäring vore ju bara korkat.
En firma måste bära kostnader för lokaler, personal, resor, inköp mm och att det kan svaja baserat på säsong är en självklarhet. Men samlat, på årsbasis, behöver det gå runt.
Om du inte bryr dig om den lokala utvecklingen så kör på som du gör men sluta klaga när butiker släcker ner. Om du bryr dig så fortsätta handla lokalt och kanske kan du skära lite på resorna till stora köpcenter och shopping på nätet. För vill du gynna det lokala så får du handla hemma, inget tjafs på den, det är ingen raketforskning.
Nu är vår fina bowlinghall tänd igen och kloten rullar så länge som det finns spelare och intresse.
Att bowla är kul, kanske ska du testa, sen kan du ta en fika efter det. Jo, jag vet, innehållet i din plånbok spelar in, alla gör vi ju våra val utifrån tycke, smak och prisbild.
Innan lamporna släcks…
Alla vill vi ha ett harmoniskt och lyckligt liv. Vissa behöver mycket ljus och ljud, andra klarar sig fint utan. Oavsett vilka egenskaper du har, värna dina bästa vänner och handla lokalt. Det mår du bra av både idag och imorgon. Och inga ljus brinner för evigt, du måste vara beredd på att tända egna brasor, man borde alltid ha ett tändstål i sin ficka. Hittar jag sen en lott i den andra fickan så vill jag skrapa den i fred. Det fick inte den stackars brevbäraren…
Ha de fint!
Per-Anders Green
