Bromölla
När Carola Karlsson 62 år från Näsum stod vid sidan av och tittade på Ironman i Kalmar 2019, anade hon inte att hon själv några år senare skulle springa in i mål på ett svenskt mästerskap. Men där och då föddes en tanke och en gnista. Något i henne väcktes. Och våren 2020 tog hon första steget.
Jag träffade Carola för att ställa några frågor om hennes resa – från nybörjare till SM-medaljör, och om hur löpningen blivit en viktig del av både kroppen och knoppens välmående.
Vad inspirerade dig att börja springa?
– Det var något med stämningen, deltagarna och deras vilja. Jag tänkte: om de kan, så kanske jag också kan, berättar Carola.
Hon anmälde sig till en löparkurs hos Anna och Jimmy Schön, och snart var hon fast. Löpningen blev inte bara en träningsform – den blev ett andrum i vardagen. Den 27 juli 2021 började hon en runstreak, alltså att springa varje dag. Det har hon hållit i sedan dess.
Hur har löpningen påverkat dig?
– Löpning har blivit min återhämtning. Det är min stund för mig själv, där jag kan släppa alla tankar och bara vara i nuet. Jag känner mig starkare både i kropp och knopp sedan jag började springa. Jag kompletterar löpningen med stryketräning på gym.
Carola springer ungefär 20 mil i månaden. Det kanske låter som mycket – men hon understryker att det inte handlar om att jaga tider eller pressa sig till max.
– Jag säger ofta att kunde jag börja springa, så kan de flesta. Det gäller bara att ta det i sin egen takt och inte stressa av vad andra gör. Det får ta tid att nå sina mål.
Tre dygnslopp – och ett SM-brons
Ett mål som nyligen förverkligades var att genomföra SM i 24-timmarslöpning i Växjö. Ett lopp där deltagarna springer så långt de kan på ett dygn. För Carola var det hennes tredje 24-timmarsutmaning – men den första på SM-nivå. Och med ett tydligt mål:
– Jag visste att det inte var så många i min åldersklass. Om jag bara tog mig i mål, så skulle det bli en medalj. Och det kändes verkligen jättekul att få en SM-medalj – en sån sak man bara gör en gång i livet!
Men medaljen är långt ifrån det enda hon tar med sig från loppet.
– Det bästa är gemenskapen. Alla medlöpare och supporterna – de är så härliga och peppande. Den energin är ovärderlig, särskilt under så långa lopp.
Framtiden – i löparskor, men kanske inte på asfalt
Carola ser inte sig själv som elitlöpare. Hon springer för att må bra – och för att det ger henne livsglädje. Om det blir fler tidslopp återstår att se.
– Jag kommer springa så länge kroppen håller och jag mår bra. Men om det blir fler 24-timmarslopp så blir det nog inte på asfalt. Det sliter lite för mycket.
Med ödmjukhet och tydlig inspiration har Carola hittat sitt eget tempo – och visar att det aldrig är för sent att börja.
– Det viktigaste är att lyssna på sig själv. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Och ibland räcker det med ett enda steg för att börja en helt ny resa.
Vi på INFO-Bladet tackar Carola för en trevlig pratstund och önskar henne lycka till med sina framtida utmaningar!
Text & Foto: Patricia Lundin
