Bromölla
Klockan slår tio och dörrarna öppnas, så har det varit länge. Ja, öppningstiderna kan ha varierat en smula men jag stiger in på en bank som räknat pengar under väldigt lång tid…
Ska träffa två bankdirektörer, Hans-Åke och Christian, som lovat ta mig med på en spännande resa. Google är bra, har grundat lite hemma och kan se att det är tre saker som sticker ut under året 1905. Unionen med Norge går i graven, Einstein börjar briljera och Ifvetofta Socken Sparbank bildas. Unionen och Einstein får vi skriva om någon annan gång, idag ska det handla om banken som nu fyller 120 år…
En lokal banks historia
Konceptet Sparbank kommer till Sverige redan år 1820 med rötter från Skottland. Grundtanken är att skapa förutsättningar för vanliga människor att spara och på så sätt kunna planera för sin framtid. Rötter sprids och ekar växer upp, lördagen den 4 februari 1905 görs den första insättningen i Ifvetofta Socken Sparbank då fru Carin Jacobsson väljer att sätta in tio kronor. Carin är hustru till kyrkoherde Alfred Jacobsson som är en av bankens tre initiativtagare, jämte honom finner man greve Hans Gustaf Wachmeister och lantbrukare Per Persson. För att kunna starta upp en sparbank krävs minst 20 stiftare och ett kapital på minst 2 000 kr. Med utgångspunkt från detta går ett påbud ut till varje välfrejdad man i Ifvetofta församling om möjligheten att bli stiftare och huvudman om man bidrar med 100 kr till en grundfond. Det går alla tiders, 52 herrar nappar och därmed finns ett spelrum på 5 200 kr, saken är klar.
Det är säkert högtidligt i kommunalhuset den där sena lördagseftermiddagen långt före Tipsextras tid. I det lilla tegelhuset, mitt emot kyrkan, har banken lånat lokal. Mer om detta kan man läsa i den fina jubileumsbok, Ivetofta Sparbank 1905–2005, som Harriet Hallberg skrivit. Här kan man också finna allt om bankens utveckling och om de två flyttlass som gått, 1939 till Storgatan och sen vidare till dagens läge 2005, detta precis 100 år efter bildandet.
Två bankdirektörer
Så tar vi en kaffe och jag lutar mig tillbaka för att få ta del av pojkarnas historier. Hans-Åke Olsson börjar jobba på bank redan 1970 och 1988 blir han Vd här. Hans-Åke berättar inlevelsefullt om den fantastiska resa han varit en del av och då han stortrivts i sin roll bland medarbetare och kunder så arbetar han här fram till sin pensionering, 2013. Att få vara med och bygga samhälle och se företag växa under så lång tid är få förunnat. Blandade anekdoter blir det också, får veta lite om den bankstrejk som bröt ut 1990. Vid tidpunkten praktiserar en ung kille här vid namn Christian. Praktik blir till sommarjobb och Christian Jönsson får en fast anställning på banken 1993, tjugo år senare tar han över rollen som Vd efter Hans-Åke. Mina första minnen av honom hittar man på Strandängens IP då han var en duktig fotbollsspelare i Ifö Bromölla. Min son gillade honom skarpt och när vi skulle döpa vår katt tyckte han att ett fotbollsnamn vore bäst, i Viktors värld stod det mellan Jörgen Klinsmann och Christian Jönsson. Då Christian Jönsson är ett konstigt namn på ett husdjur så fick det bli Klinsmann. Christian berättar om sin resa som påminner mycket om Hans-Åkes, båda brinner de för uppdraget, båda kommer de in på alla förändringar som skett, inte minst all digitalisering och ständigt nya administrativa krav. Men Ivetofta Sparbank står sig stark, de betonar vikten av samarbete men ej samgående. Just samarbete med banken har jag stor erfarenhet av efter min tid på kommunen, så många projekt och koncept vi kört och kör tillsammans. Precis som kommunen vill de bygga ett samhälle som bär.
Ja, dessa pojkar har varit med om mycket och tänk, bara två bankdirektörer på 37 år, det måste vara svårslaget.
Dags för jubileum…
Tiden går fort, Christian berättar kort om det stora 120-årsjubileum som stundar, det har du kunnat läsa mycket om i denna tidning. Lördagen den 24 maj bjuder banken på en heldag för familjen, nere på Ivöstrandsområdet är det full fart med aktiviteter och uppträden från kl 11.00 till midnatt. Av allt som händer här får man nog lyfta att kalaset toppas med att vår egen Sanna Nielsen ska uppträda i Sparbankshallen. 900 biljetter har släppts, vid skrivande finns bara 150 kvar, när du läser detta kan det vara lapp på luckan.
Så tackar jag för mig…
…och tar trappan ner, på vägen ut träffar jag en handfull anställda som alla hälsar glatt, man ser att de trivs, sånt ser man. Ler för mig själv, hade norrmännen haft vetskap om all den kompetens som finns här så hade de naturligtvis inte velat lösa upp vår union. Vad gäller Einstein som lär ha haft en IQ på runt 160, så var han troligen aldrig på besök i Ifvetofta. Hade han varit det så hade han nog legat närmare 165. Sen tänker jag på Carin, hoppas hon fick ett fint liv, hon kommer alltid att finnas kvar i vår bank av minnen, så blir det om man öppnar konto nummer ett.
Ute nu, solen skiner, och jag börjar tänka på min egen storhet. Jag har en räv bakom mitt öra, den visade sig när jag gick in på en liten restaurang härom dagen. Köpte en kebabrulle för 99 kr och såg en toalett med skylten ”För gäster, andra besökare, 10 kr”. Tänkte till och gick in tio gånger, visst är det fint när man kan bli mätt och gå med vinst på samma gång. Ja jäklar, känner mig nöjd med mig själv, det finns tre sorters människor, de som kan räkna och de som inte kan…
Per-Anders Green
