Det rycker lite lätt i flötet och sekunden senare försvinner det helt. Harry lyfter sitt spö, vevar in och känner styrkan. Sen hörs ett vrål över sjön Kalvagylet.
”Jaadå, det är en Regnbåge, farfar!”
”En familjepizza, Bussola med extra räkor, tack. När kan den vara färdig?”
”Om tjugo minuter en kvart, varmt välkommen!”
Vilken start, pizzerian öppnar elva men jag ringer tio i och får napp! Jag och mitt barnbarn Harry jublar, taggade är bara förnamnet för vi ska till Harasjömåla för att fiska och sova över i stugbyn. De sista dagarna av sommarlovet ska nyttjas på bästa sätt. Det är första gången vi ska åka själva då Viktor, min son och Harrys pappa, börjat jobba igen. Med full packning toppat med en stor pizzakartong rullar vi så in på Harasjömålas fina fiskecamp strax efter tolv.
Solen lyser klart och vi vet att det är lite för varmt för fiske just nu men glada i hågen checkar vi in i vår favoritstuga, Hermelinen. Som alltid rigg-as direkt ett spö så att Harry kan bege sig mot Knattedammarna medans jag gör i ordning stugan. Han börjar bli stor nu, fyller nio i dagarna, och jag skrattar för mig själv när jag ser honom lyckligt studsa iväg mot dammarna. När jag bäddar upp tänker jag att målet med dagarna är att få pojken att kunna njuta av en resa även om det inte nappar. Lite patetiskt, ska komma från mig, det har jag själv alltid varit kass på.
Magi vid Kalvagylet
Det är varmt och det händer inget vid Knattedammarna, möjligen kan det bli bra framåt kvällen när solen går ner. Vi beger oss istället mot Kalvagylet, en sjö som vi aldrig lyckats besegra men vi väljer den för vi kan gå dit och snabbt vara tillbaka igen. En brygga på västra sidan av den vackra sjön ropar inbjudande på oss så vi börjar fiska där. Jag satsar på bottenmete och Harry väljer att fiska med flöte och räka. På andra sidan sjön sitter en söt flicka med sin morfar, Harry har fått span på henne nere på campen och jag får en känsla av ”Sunes sommar”. Hans blickar varvas mellan flicka och flöte och vad gäller det senare, det händer inte mycket mer än att mört och abborre nafsar lite. Plötsligt drar en stark skogsabborre på knappa hektot iväg med räkan och för en kort stund tror vi att det är en regnbåge. Den är så vacker, nästan helt svart och Harry släpper tillbaka den med ett leende. En stund senare händer det, en regnbåge nappar och en liten fiskare jämte mig drillar frenetiskt. När den starka fisken kroknar så håvar jag och lämnar över till fångstmannen. Den sanna lyckan sveper in och vi jublar tillsammans. Flickan och hennes morfar ger oss tummen upp från andra sidan. Vi fortsätter fiska med harmoni för när man fått fisk ser man livet ur ett annat perspektiv. Man blir uppmärksam på hur fint det är runt omkring och man pratar om allt, inte minst om livet i stort. Vi får några underbara timmar tillsammans på den där bryggan och glada i hågen beger vi oss tillbaka till Hermelinen runt klockan sju.
På kvällen blir det mer fiske i Knattedammarna. Jag går en runda och på väg tillbaka möts jag av en gråtande pojke, Harry har tappat en stor fisk vid håvning. Jag försöker trösta men det är inte lätt, när jag frågar om vi ska äta kommer svaret snabbt.
”Sen farfar, ska bara ta en fisk först!”
Jodå, en stund senare har han lyckats fånga en firre till och han delar glädjen med en ny kompis han fått vid dammarna, Dennis från Bosnien. Dennis får också veta att Harry tappat en gigantisk fisk just här.
Skål för livet
Klockan är tio denna kväll när vi är tillbaks i stugan, nu måste vi äta.
”Ställ ner din öl nu och sätt dig här”, säger Harry.
Sen lyfter han sin Cola Zero mot mig
”Skål för livet, farfar!”
”Skål för livet, Harry”
Pojken sa de orden ifjol också en kväll i Paleros och jag minns att jag blev rörd, ja, alla vi i familjen blev det. Tänkte då tanken om att tatuera in detta sköna uttryck som jag aldrig tidigare hört.
Där ute har vi kört iskalla räkor i varmt vatten, här inne kör vi på IPA och Cola. Vi skålar, äter pizza, pratar och skrattar en bra stund innan vi rensar de två fina fiskarna. Framåt midnatt är vi trötta.
”Gonatt farfar, imorgon ska vi fånga fler fiskar!”
”Jajamän, det ska vi, älskade Harry.”
När mitt barnbarn somnat går jag ut och tittar upp mot himlen, det är stjärnklart. När det är som mörkast ser man stjärnorna som bäst, blir djup och tänker på meningen med livet. Det behövs inte alltid fina prylar eller långa resor för att finna lyckan, den finns här hemma också, det handlar bara om att hitta den. Att hitta de där stunderna när man vill skåla för livet. Har nog knäckt koden nu, det är väl det som allting handlar om.
Avtryck på två sätt
”Kan du komma ner och kalla på mig när det är frukost, farfar?”
Tar med mig frallor och en sista Zingo ner till dammen en stund senare. Harry sitter där och njuter, hemma är det full fart i hans liv och han älskar det. Lillasyster Lilly, kompisar, hockey, fotboll och blandade äventyr. Men fisket ger honom en frizon, harmoni är kanske fel ord men egentid kan va nog så viktigt. Att landa, chilla och kanske drilla. Denna förmiddag är varm och blir bara varmare.
Runt elva är det hett, just när det känns omöjligt får Harry en väldigt fin fisk. Han vill fortsätta, kan man säga att det är meningslöst till någon som precis bevisat motsatsen? Vi sitter kvar en stund till. I bilen hem är han tyst och nöjd men när vi närmar oss huset i Tivoli tittar han upp på mig.
”Farfar, tror du pappa vill hänga med till Grundsjön ikväll?
Dessa dagarna kommer jag aldrig att glömma och de där orden ska banne mig finnas kvar fysiskt också. Saken är klar, det är dags nu, har bokat tid hos David på Bright Ink för ett avtryck med nål.
Jag är snart taggad, skål för det!
Per-Anders Green
