Fiskar öring på Island i maj, en kväll sitter vi på vår lodge strax söder om Husavik och tittar på solnedgången. Vi dricker öl och spelar musik, det blir mycket Kim Larsen…
Solnedgången här är precis så vacker som Molly beskriver den i sin Oscarsnominerade sång.
”PeA, lyssna på den här”, säger Stefan, den glada dansken, och sätter på ”Papirsklip”.
Har hört den tidigare men inte lyssnat på texten, det gör jag nu och blir varm i kroppen.
”Spela den igen, Stefan”, säger jag och känner mig plötsligt lika djup som Ivösjön.
Når nu min verden bliver kold og forladt
Finder jeg trøst i min kæreste skat
Klipper motiver med drømme og saks
Papirsilhouetter af den fineste slags
Vemod är vackert
Går där vid älven, nynnar på den fina melodin och tänker tillbaka på tider som varit. Se framåt säger alla men att se bakåt är också viktigt. Livet går fort, när man var ung såg man bara fram men det fanns inte heller så många minnen att klippa och klistra med. Det är annorlunda nu, att se tillbaka skapar vemod och vemod är vackert. Det är fint att minnas platser, möten och människor.
På tal om platser och pappersklipp, allt som hänt är inte vackert. Tiansgården ger mig många minnen, framförallt roliga sådana kopplat till pingis, men det fanns en tid när jag gick på scouterna här. En onsdag för runt femtiofem år sen får vi i uppdrag att klippa djur av tidningspapper, sen ska det röstas och första pris är tre Dumleklubbor. Jag klipper snabbt en simpel fisk och springer därefter runt till andra miniorer.
”Rösta på mig, vinner jag så får du en klubba!”
Jajamän, firren vinner överlägset och jag väljer att behålla alla klubborna själv. Pinsamt!. Om du läser detta, röstade på mig och tog illa upp, hör av dig så skickar jag en Dumle.
Tänker man på människor och möten så är det många äldre man minns, de finns ju där i mina fotoalbum. Många av de man älskat eller haft stort förtroende för finns inte längre i livet, ångrar ibland att man inte visade dem mer uppskattning. Idag försöker jag visa lite mer respekt för de gamla, även de jag inte känner, alla har de ju mer livserfarenhet än vad jag har.
Det finns de som utgår från att allt nytt är bättre men i min värld är det inte så. Vissa saker var bättre förr, en sax kan också användas till att symboliskt klippa bort sånt man inte gillar…
Saxat idag…
Oron i vår värld just nu visar prov på att vi människor som ras inte rör oss framåt så värst, något korkade är vi allt. Tekniken håller såklart farten, den springer ifrån oss, vart ska detta sluta? Min TV står ofta på här hemma, det är inte bra för humöret. Krig, klimat, kriminalitet och kommersialisering, fyra tunga områden som gör mig orolig, inte minst för nya generationer. På något lägre nivå stör jag mig på utbudet av TV- program men de är väl ett resultat av folkets vilja. Programledarna är våra nya stjärnor, de är större än sina egna program. Nu börjar de intervjua varandra också i mängder av inslag, rampljus värmer. Suck, det mesta idag handlar om pengar, inte minst i idrottens värld, därför är det befriande med MAIF som visar att det fortfarande finns andra vägar att gå. Dock något trött på alla försök att lura domaren i dagens fotboll, stora Fair- Play priset kan numera tilldelas den spelare som lägger ett inkast där bollen går ut. Vi toppar detta med Facebook, denna glada bok där man kan man ta del av alla vänners framgång. De tränar, äter god frulle, umgås och lämnar blod. Ka-Tjing, tummar tänds och belöning delas ut i form av dopamin som frigörs i kroppen när man finner njutning. Det är väl i sig kul, nåväl, nog tjafsat nu, surgubbe, man behöver ju inte titta eller följa. Nej, det är sant men kom inte och säg att allting bara blir bättre, jag köper inte det.
Papirsklip
Går en runda här hemma nere vid Fiskarbacken, solen är på väg ner när jag möter ett äldre par som hälsar vänligt. Vad de varit med om i sina liv, hur deras klipp ser ut, det har jag ingen aning om.
Ser en havsörn, går vidare ut mot Tredenborg och nynnar på den där låten ännu en gång.
Blir djup igen, det är många man saknar, det är många man skulle vilja få tillbaka. De som stått en nära men även personer man aldrig fått lära känna. Kim Larsen är en sådan, han hade fyllt 80 nu i oktober. Jag har börjat sortera nu, har börjat ”klippa och klistra” genom att skriva ner stolpar och stödord om allt fint jag fått vara med om. När livet känns tungt kan jag ta fram mitt gyllene blad, inte för att vifta med, inte för att briljera, nej, bara för mig själv.
Kanske ska du också lista dina höjdpunkter, du har säkert mängder av sådana som betytt mycket för dig. Att stanna upp, se tillbaka och sortera upp sitt liv kan göra att man blir mer medveten om vad som är viktigt där framme. Man kan finna sin identitet, sitt Id-kort i form av samlade klipp.
Papirsiluetter av finaste slags…
Per-Anders Green
