Bromölla
Skit också, det funkar ju inte! Lägger ett sms till Jonny och går ut i köket för att ta ett äpple. Pling!
”Tjena, jag ringer efter lunch!” Klockan 13.00 har jag honom i örat och en minut senare har vi en plan. Jag älskar det, när man inte har koll så behöver man ett ombud att lita på…
I väldigt många år har jag haft behov av hjälp. Inte minst vad gäller paraboler och annat tekniskt som har med TV att göra. Kan inte och vill inte heller lära mig. Inget tjafs, vill bara kunna trycka på min fjärrkontroll, allt annat ska funka. Är lyckligt lottad för jag har sett ljuset, har hittat min Messias och jag är inte ensam. Vi är många i den kör som sjunger lovord om honom. Om Jonny Olsson …
En liten ”sladdis”…
Jonny föds i Karlshamn 1972 och efter att ha sett dagens ljus åker han hem till Norje. Här växer han upp på Enevägen som yngst i en syskonskara om fyra. Carina, Anders, Krille och Jonny. Pappa Kjell jobbar på varvet i Sölvesborg och mamma Brita är lite allt möjligt genom åren. Hon är hemmafru och dagbarnvårdare men arbetar också på både Tarkett och Blackstone. Jonny minns sin uppväxt som fantastisk, inte minst spelar hans älskade föräldrar en stor roll. ”De gjorde verkligen allt för oss barn. Vårt hem blev också lite av en samlingsplats, inte minst för att det var okey att vi och alla kompisar fick va på vår stora gräsmatta” säger han.
Jonny är ett sladdbarn, inte bara för att han var yngst, han älskar tidigt att koppla och meckla. Garn ligger i hela huset som värsta ledningarna och är det legobygge så ska han såklart se till så att belysningen funkar. Redan här verkar inget vara omöjligt.
Åren går fort, vi skriver 1989 när familjen flyttar till Hugegatan i Bromölla. Alla barnen är då utflugna utom Jonny, 17 år. Skolan då? Jo, grunden läggs i Norje, sen Bokelund och en kort tid på Furulund innan han väljer att hoppa av. Jonny brinner inte och det vill han göra. Med ett stort intresse för elektronik får han praktikplats på Televerket i Sölvesborg som följs av en dito på Blackstone. Den senare i en aluminiumverkstad och han älskar det. Företaget vill anställa honom men facket säger nej. Jonny berättar att många vänskapsband som knyts vid denna tid finns kvar. Han berättar vidare att denna tid följs av två grymma utbildningar på AMU, denna tidens satsningar på praktiska spår. Först ett år i Sölvesborg med fokus på el- tele, sen ett år i Ronneby med digital teknik. Dessa steg snitslar banan till jobb och denna härliga period toppas året 1991 när Jonny träffar sin fru, Linda, i Kristianstads tivolipark. Kan det bli större? Nej, men högre, fortsättning följer…
Sladdar tar form…
Jobb står på tur, Jonny börjar arbeta hos Lennart Fransson som driver Franssons Service på Tians väg i Bromölla. De kommer varandra nära och här jobbar han mellan 1993 och 1997. Den lilla firman lagar bl a monitorer till både små och stora företag. Jo, du läste rätt, vid denna tid lagar man saker och både WM-data och Hagberts foto finns bland kunderna. Jonny lär känna Magnus Bondesson på Hagberts och när de väljer att växla upp med radio och TV får han frågan om jobb. Jonny tackar ja och både hans och Hagberts vidare resa mellan Expert, Audio Video och Elon är en fin historia.
Jonnys har under åren haft fokus på jobb utomhus och i verkstaden. På fältet mår han som bäst och kan ses som en fältherre av rang. Vi pratar så en stund om skillnader mellan förr och nu och Jonny lyfter tidigt att kvalitét bytts ut mot kvantitet. Numera lagar man sällan saker och allt fler ägg ligger i samma korg. Sårbarheten blir stor när internet och nätverk spelar huvudrollen. Jonny berättar vidare att han gästat dryga tusen tak genom åren och det fåtalet olyckor som skett har varit slarvfel på låga höjder. Höjdarjobben så här långt har ägt rum 135 meter upp i Hälleviks master.
Frågar honom efter kunder som betytt något extra och som första exempel nämner han Thomas Jönsson på Filmpalatset. ”Jag har räddat några föreställningar i sista sekunden åt Thomas. Jag saknar honom mycket”, säger han och jag ser att han blir lite tagen
Får också veta att Jonny blir delägare i Elon Bromölla i januari 2025 tillsammans med Håkan Nordh och Magnus Jönsson.
Det är en stjärna som sitter framför mig nu. Man är en sådan när man svarar på volley, lämnar tydliga besked och kommer på minuten. Lägg därtill att han pratar med mig på den nivå där jag befinner mig. Att ingenting verkar omöjligt för honom är allmänt känt. Jonny berättar att en kund från Sölvesborg ringt om hjälp med att kunna öppna ett kassaskåp. Fältherren tror såklart att det handlar om elektronik men icke, det visar sig vara ett gammalt mekaniskt skåp med numrerat vred och nyckel. Jodå, Jonny knäcker såklart den koden också. Med känslan för service som finns i denna kropp är det lätt att göra som sladden. Gå in i väggen. Jonny berättar att blivit bättre på att säga nej mellan varven. Som avslutning på detta jobbspår säger han ”Ett stort tack till alla er kunder som stöttar vår verksamhet och som förstår hur viktigt det är med ett lokalt utbud. Utan er kommer det inte finnas många butiker kvar.”
På egna frekvenser …
Du visste nog inte att Jonny och Linda bott i Norra Åsum fram till 1999. Först då flyttar de till Bromölla och kröner detta med giftermål. Broder Krille ska tilldelas pluspoäng, det är han som sammanför paret den där kvällen i Tivoliparken. Barn då? Jajamän, Engla dyker upp 2002, Elias 2005 och Ella 2009, idag är det bara Ella som bor kvar hemma.
På fritiden blir det mycket elektronik, snickeri och trädgård. Lite utflykter med fikakorg står också högt i kurs. Vad gäller elektroniken får jag veta att intresset för att laga radioapparater från 70-80 tal har funnits där i alla tider. ”De är som gjorda för att lagas, det finns till och med scheman för reparation i dem. Grym kvalité också!”, säger han och fortsätter. ”Det borde va RUT-avdrag på att laga elektronik, idag blir man ledsen efter ett besök på en miljöstation.”
En trevlig pratstund med denna ikon går mot sitt slut. Av alla människor jag lärt känna genom åren som jobbar med service så ligger Jonny väldigt högt. Han är viktigt för mig, det känns alltid tryggt att kunna ringa detta ombud. Denna fältherre…
Per-Anders Green
