Jaadå, framme! Klockan är tjugo i två när bilen parkeras på Kvarnvägen ett. Kungsforsen brusar när vi, glada som spelemän, går nerför backen mot Laxens Hus …
Idag ska jag och Harry, mitt barnbarn, ha de fint här vid vackra Mörrumsån. Det är inte vilken dag som helst för även Mörrums Kronolaxfiske ska skicka fram spelemän som vill slå på stora trumman. En ny kulturslinga ska invigas, likaså en grön mötesplats och en restaurerad laxflicka.
Sen ska vi såklart fiska, det har inte hänt så många gånger. Har dock varit här och strosat en hel del, inte minst de år som min son Viktor spelade i Mörrums GoIS. Innan han fick körkort fick man slå ihjäl tid både före och efter träning. På vägen ner stöter vi på Mattias som är platschef här. Jag känner honom sedan tidigare och vi enas om att han ska komma ner till ån lite senare för en pratstund. Jag och Harry kliver in i den fina fiskeshopen där Stefan hjälper oss med drag, beteslås och goda råd. Denna glada dansk har jag lärt känna på några fiskeresor, innan vi skiljs åt hinner vi prata lite om Kim Larsens storhet. Efter att hyrt spö i receptionen beger vi oss så ner mot ån, Harry är taggad, likaså hans assistent, detta ska bli riktigt kul.
Mörrums Kronolaxfiske
En stund senare, när vi når pool tre, kommer Mattias och han har med sig Andreas från Blekinge Arkipelag. Harry fiskar på medans jag ställer lite frågor till de trevliga pojkarna. Får veta att Mörrums Kronolaxfiske har drivits som en sportfiskedestination sen 1941 och är ett av världens mest välkända vatten för fiske av lax och havsöring. Stora fiskar finns, varje kast är ett potentiellt försök på världsrekord. Sedan många år tillbaks bedrivs ingen fiskodling här så all fisk är vild, därav har det blivit lite svårare att få napp. Men å andra sidan har status på de fiskar som fångas ökat. Anläggningen hyser idag runt 7 500 fiskedagar fördelat på 1500- 2000 fiskare, lägg därtill att Laxens hus räknar in hundra tusen besökare per år. Mäktiga siffror, grymt bra för Karlshamns kommun!
Sen kommer vi in på den Kulturrunda som ska invigas denna dag. Det är en informativ runda på två kilometer med tretton skyltar som berättar om natur och kultur med laxfisket som utgångspunkt. Efter många års diskussioner är man nu i mål med hjälp av partners, både kunskapsmässigt och ekonomiskt. Lunds universitet, Biosfärområde Blekinge Arkipelag, Naturskyddsföreningen och Sparbanken i Karlshamn har, på olika sätt, starkt bidragit till denna satsning som ska stärka områdets identitet både lokalt och globalt. Mattias berättar vidare om målbilder, denna destination ska, på ett hållbart sätt, även kunna erbjuda fina paket kring boende, cykling, paddling mm. Det blir ett trevligt samtal och när Harry kommer bort till oss sätter vi fokus på laxarna. Den lille krabaten får två nya vänner och mängder av tips. Måste skriva lite om just fisket också men det är på sin plats att du får veta att det är Nina från Sparbanken Karlshamn som får äran att klippa bandet när Kulturrundan invigs en stund senare. Mycket folk, applåder och bubbel!
Laxar som hoppar
Harry fiskar på och han är het, inte alls konstigt då många laxar visar sig. Klockan sex står han utvadad i pool två med en svart spinnare. En lax hugger och fem sekunder senare går den upp och skakar sig fri. Fem i sju smäller det på igen, denna gång får pojken känna på kraften i runt femton sekunder innan fisken frigör sig i hopp. Den är fan stor! Först blir han ledsen men en stund senare sveper stoltheten in, inte minst efter att en flugfiskare som sett fighten ger honom tummen upp. Harry svarar med sin tumme och ler mot mig. Den där flugfiskaren är för övrigt grym, han måste ha doppat sitt spö i dunderhonung, kasten är både långa och stilrena.
En pojke på nio år ska väl inte kunna landa fisk här på första försöket. Någonstans finns en gräns för vad som är rimligt, där verklighet slår ut dikt, och vi nuddar den linjen idag. Stolta och glada packar vi ihop och kan konstatera att vi gick plus på drag. Ett rött sådant nappade på en spinnare och det får sparas som ett fint minne.
När vi går tillbaka ser jag ut över vattnet och blir något rörd. Nynnar plötsligt på signaturmelodin till filmen ”Där floden flyter fram”. En vacker film från 1992 som producerats av Robert Redford.
Här är så fint, tänker att denna vackra å också hade gjort sig bra på film.
Framme vid Laxens hus ser vi att den stiliga laxflickan nu är avtäckt. Statyn är verkligen fin, vi stannar och tittar en stund, sen tittar vi på varandra.
”När ska vi hit nästa gång, farfar?”
”Snart, min vän!”
Tänker att det kan va svårt att få fisk på första försöket men kanske på det andra. Sen måste vi såklart till Jössa i höst. Där finns det också laxar som leker…
Per-Anders Green
