Det är något visst med den svenska sommaren. Den bär alltid ett löfte om ljusare dagar, långsammare timmar och stunder tillsammans som faktiskt får ta plats.
I år har vi inte planerat så mycket. Inga stora resor, inga scheman som ska följas till punkt och pricka. Bara det enkla – trädgården, barnen, en filt i gräset och kanske ett dopp när solen är som varmast. Det räcker långt.
Dagarna fylls av små äventyr: att hitta årets första smultron, åka till stranden med sand i håret och glass i mungipan, bygga hinderbanor av stolar och trädgårdsslangar och låta timmarna rinna iväg utan att hela tiden jaga efter dem. Vi lär oss att uppskatta det lilla, som det mjuka ljudet av gräset när barnen springer förbi, eller doften av nyklippt gräs i den varma luften. Sommaren påminner oss om att livet inte alltid behöver vara fullt av aktiviteter för att vara rikt. Att sakta ner och vara närvarande är ibland det bästa äventyret av alla. Det är i de där enkla stunderna som minnena skapas, minnen som värmer långt efter att sommaren tagit slut.
Det är något vilsamt i att få vara tillsammans utan att hela tiden vara på väg. Att lyssna på vinden i träden medan barnen springer runt i gräset. Att dricka kaffe på altanen medan någon ropar “titta på mig” från gungan. Det är kanske inte alltid stilla men det är meningsfullt.
Och så baden förstås. Ingen sommar utan vatten i håret, blöta handdukar och fnissande barn springandes på den varma sanden. Men just där vid strandkanten är vi lite extra nära. Extra närvarande. För vatten kräver vuxna som ser. Som finns precis där, inte på mobilen eller några meter bort, utan med blicken och kroppen i nuet. Det är en del av att vara den som räknas. Den som gör skillnad, inte bara i stunden utan för alltid.
För mitt i allt det där, glöm inte att vara den vuxna som finns där. Som lyssnar, tittar upp och är med. Lägg undan telefonen en stund. Ta in ögonblicken. De små händerna, skratten, frågorna som aldrig tar slut. Var en vuxen att räkna med i sommar. Det kommer barnen att minnas, långt efter att sanden är borta ur skorna.
Det blir nog ingen sommar man skriver vykort om men kanske en vi minns extra mycket. Just för att vi var här på riktigt tillsammans.
Jag önskar alla våra läsare och annonsörer en riktigt härlig sommar!
Patricia Lundin
