Tar du i trä när du sagt något optimistiskt om framtiden för att avvärja otur? Undviker du gå under en stege eller att trampa på en A-brunn? Tror du att en svart katt som går över vägen betyder otur?
Bakom dessa och andra vidskepligheter finns så kallat magiskt tänkande, där man känner att vissa handlingar måste utföras för att förhindra att något hemskt inträffar.
Alla människor kan ibland få påträngande tankar som upplevs jobbiga och främmande. För det mesta brukar man kunna släppa dem snabbt som något obetydelsefullt. Men om de blir starka och tidskrävande kan man uppfylla kriterierna för diagnosen tvångssyndrom. I Sverige drabbas cirka en-två personer av ett hundra av detta tillstånd.
Tvångssyndrom (även känt som OCD – ”Obsessive Compulsive Disorder”) innebär att tvångstankar, inre bilder och impulser (”obsessions”) återkommer väldigt ofta och ger upphov till ångest, äckel och andra negativa känslor. Detta gör att den drabbade individen känner sig tvungen att utföra vissa handlingar eller ritualer. Tvångshandlingar (”compulsions”) är mer eller mindre medvetna försök att reducera ångest som tvångstankarna väcker. Dessa handlingar kan vara observerbara eller mentala/tankemässiga.
I stunden kan individen uppleva en viss lättnad som en följd av en tvångshandling (t.ex. efter att ha kontrollerat om man har låst dörren tio gånger). Denna lättnad brukar dock vara kortvarig och bidrar till att man fortsätter använda samma strategi utan att komma någonvart.
Tvångstankar involverar ofta ett av följande teman: rädsla för att bli smittad eller smitta andra; rädsla för att göra fel (som kommer att leda till katastrof); rädsla för att tappa kontroll över sitt beteende; övertygelse att man måste vara perfekt; överdriven vidskeplighet.
Tvångshandlingar utförs som sagt som reaktion på tvångstankar och avser att förebygga en fruktad konsekvens, ofta någon katastrof. De kan vara observerbara: t.ex. städande/tvättande, kontrollerande av dörrar, spisar mm, kontrollerande av eventuella misstag, överdrivet samlande, tröstsökande hos andra, överdrivet vidskepliga beteenden, organiserande av föremål i perfekt symmetri. De kan även vara mentala/tankemässiga (t.ex. att be böner, att upprepa tyst för sig själv varje ord ens samtalspartner säger, att räkna till ett visst nummer, att tänka magiska ord på ett visst sätt, att neutralisera tvångstanken med hjälp av inre bilder m m).
För att diagnosen tvångssyndrom ska kunna ställas ska tvångstankar eller -handlingar ta mer än en timme per dag i anspråk, orsaka signifikant lidande och påverka den drabbades vardagsfunktion på ett negativt sätt. Vardagen för individer med tvångsproblem är en känslomässig berg-och-dal-bana. Så fort de kommer i närheten av något som triggar ångest känner de att de måste vidta åtgärder för att reducera ångest, vilket kan ta olika former och olika lång tid.
Svårighetsgraden varierar mycket mellan olika individer samt under en och samma individs liv. Förmågan att se det orimliga i tvånget (insikten) också varierar. Symtomen kan drabba både personer med hög funktionsnivå och personer med borderline- eller psykotisk personlighetsstruktur. I de senare fallen är behandlingen annorlunda.
Ur kognitiv beteendeterapeutiskt perspektiv är tvång ett inlärt beteende som man kan reducera/arbeta bort med hjälp av olika tekniker. Själva tvångstankarna anses inte vara patologiska. Man utgår i stället ifrån att individen gör en patologisk tolkning av betydelsen eller förekomsten av tvångstanken vilket ger upphov till starkt obehag och påverkar beteendet.
Ur psykodynamiskt perspektiv härstammar tvångssymtom ur omedvetna konflikter, t.ex. mellan drifter och samvetet eller initiativ och skuldkänsla. Dessa omedvetna konflikter skapar mycket inre stress och gör att den drabbade utvecklar tvångssymtom.
Oavsett känner den drabbade individen sig ofta skamsen vilket gör att det kan dröja innan han eller hon söker hjälp. I nästa artikel kommer jag att berätta om hur man kan hantera symtomen vid lindrigare former men tveka inte att kontakta psykolog om du känner att tvång skapar lidande i ditt liv.
Ekaterina Johansson, leg psykolog
