I de blåsiga högländerna ligger godset Wuthering Heights, som en gång var både vackert och rikt. Dessvärre har husets herre, Mr. Earnshaw (Martin Clunes) problem med alkohol, och ett annat problem med spelmissbruk. Något som kostar mer än det smakar för hushållet. Med honom bor hans vackra dotter Catherine, samt några tjänare.
Photo by Courtesy of Warner Bros. – © Warner Bros.
En dag kommer Mr. Earnshaw hem med en okänd pojke som han tagit sig an. De beslutar sig för att kalla honom Heathcliff, och Cathy är förtjust över att äntligen ha en lekkamrat. Allt eftersom tiden går förändras och förtätas relationen mellan Cathy (Margot Robbie) och Heathcliff (Jacob Elordi). Nu är de inte längre barn, utan unga vuxna med alla de svårhanterade känslor som följer med den utvecklingen. “Heathcliff, it’s me, I’m Cathy. I’ve come home, I’m so cold. Let me in your window.” är ett citerande av låten “Wuthering Heights” ifrån 1978 av artisten Kate Bush. Ett enastående kreativt upplägg att slå igenom som artist genom att berätta en litterär historia i en låt på lite över 4 minuter. Detta till den stora grad att jag först trodde att boken var en förlängning av den kreativa Kate Bush låten. Men så var inte fallet. Emily Brontë skrev den litterära klassikern som jag tyvärr inte har läst. Upplägget i romanen verkar ha ett lite annorlunda berättartekniskt upplägg. Romanen tar sin början 1801 när Mr. Lockwood anländer till området för att hyra Thrushcross Grange av Mr. Heathcliff, ägaren av närliggande Wuthering Heights. Mr. Lockwood tvingas på grund av dåligt väder tillbringa en natt på Wuthering Heights. Under natten drömmer han hemska drömmar om hur spöket efter Catherine Earnshaw ber att få bli insläppt i huset genom fönstret. Det där spöket som hemsökte Mr. Lockwood hemsökte uppenbarligen även Kate Bushs kreativa hjärna då hon skrev låten “Wuthering Heights”.
Photo by Courtesy of Warner Bros. – © Warner Bros.
Filmen däremot slopar själva spökhistorian och går direkt på den gripande kärlekshistorian ifrån det förflutna. Det är en het och passionerad historia om olycklig kärlek. Man kan inte direkt säga att allt hela tiden är finstämt och vackert. Karaktären Heathcliff exempelvis är allt annat än sympatisk. Han drivs istället av svartsjuka och hämndbegär som gör att han på ett BDSM-likt vis tar ut sina aggressioner på kvinnor för att han inte kan få den kvinna han egentligen vill ha. Kathy är inte så sympatisk heller i de val hon gör alla gånger. Det är dock med inlevelse och kemi som Margot Robbie och Jacob Elordi tar sig an sina ikoniska, litterära karaktärer. Jag har ej läst boken ifrån 1847 som sagt, men känner mig nu lockad att göra det. Jag kan inte med säkerhet säga om den här filmatiseringen ger karaktärerna rättvisa. Men jag gillar hur de gestaltas. Min gissning är att själva BDSM grejen och den erotiska laddningen är en utsvävning av de hämndlystna och osympatiska karaktärsdrag som kanske förekommer hos bokens versioner av karaktärerna. I det stora hela tycker jag det är snudd på ett mästerverk. Det är vackra miljöer i kontrast till det mörka på godset Wuthering Heights som man får bevittna. Det är bra skådespelarprestationer och en gripande historia om förlorad kärlek som man får en inblick i. Jag känner inte att man har svårt att förstå Emily Brontës värld utan att ha läst boken. Mitt betyg till filmen “Wuthering Heights” är 5/5.
Text: Paul Karlsson
