ETT DYSTOPISKT SPÄNNINGSDRAMA BJUDS DET PÅ I THE LONG WALK

En grupp tonårspojkar deltar i en brutal årlig tävling där de tvingas gå utan uppehåll längs en oändlig väg. Den som saktar ner eller stannar avrättas omedelbart, och vandringen blir en kamp mot smärta, utmattning och sina egna gränser tills bara en deltagare återstår.

Som filmatisering av en Stephen King roman så funkar “The Long Walk” väldigt bra. En del förändringar har gjorts så att historien i filmen skiljer sig en del ifrån den historia man får ta del av i boken. Framförallt avrundas filmen annorlunda så att slutet blir ett annat än i boken. Hur tänker jag inte spoila. Samt har antalet deltagare i maratonmarschen kortats ner från 100 deltagare till 50. Och så har huvudkaraktären Raymond Garratys syfte med att han väljer att gå Maratonmarschen ändrats. Utöver detta så är storyn i stort sett densamma som i boken och känslan ifrån Stephen Kings grundmaterial som han skrivit under pseudonymen Richard Bachman finns kvar. Därav får man som trogen Stephen King läsare det man förväntar sig med vissa förändringar och överraskningar. Jag tycker att de förändringar som gjorts är helt okej och att de inte på något vis sabbar Kings originalstory. I övrigt är det spännande att följa vandrarna på deras ödesdigra marsch. Jargongen som skapas dem emellan på färden är intressant att följa och karaktärerna är gestaltade med bra skådespelarprestationer ifrån personer som det verkligen finns kemi emellan. Man får alltså vad man förväntar och lite till av den här Stephen King filmatiseringen. Kul är det även att se Star Wars stjärnan Mark Hamill i en roll som har fått lite mer fokus än i boken. Känsliga tittare kan jag avråda att se filmen. För det är med många väldigt grafiska scener som visar detaljerat hur vissa deltagare som är med i maratonmarschen dör. Men i det stora hela är “The Long Walk” en väldigt spännande film och som Stephen King filmatisering är den en av de mer lyckade på senare år. 4/5 är mitt betyg.

Text: Paul Karlsson