Så här berättar Olof Nilsson (1914–1996) som varit anställd på Trolle-Ljungby Gods större delen av sitt arbetsliv. 1928–35 arbetade Olle i produktionen på sågverket.
Åtminstone från mitten av 1800-talet har det funnits något som kan kallas sågverk på samma plats som det idag ligger ett av södra Sveriges modernaste verk. Sågverket bestod då av cirkelsåg, ramsåg (byggd i trä) och ett kantverk. Man transporterade timret från Trolle-Ljungbys olika domäner per häst. Trots att man ibland hade 24 par hästar så tog transporterna för lång tid och man kunde inte hålla verket med timmer. Därför inrättades också ett s.k. ambulerande verk med cirkelsåg och kantverk. Detta verk drevs av s.k. lokomobil, en form av ångmaskin. Detta verk var mestadels placerat i Vanneberga och Kollamossen eller i Axeltorp. På den tiden var det inte tal om att sälja något virke, utan det handlade om att tillgodose godsets och arrendatorernas egna behov.
1907–1908 byggdes sågverket om. Då inköptes en ”Skövderam” (envånings system), som bestod av vevaxlar med endast matning på undervalsarna. Efter 1–2 timmars körning fick ramsågaren hjälpa till att föra igenom stockarna. Sågverket var också utrustat med dubbelt kantverk och cirkelsåg. Stockarna forslades in i såghuset med hjälp av en kätting. Ytorna sorterades och skjutsades ut igenom ett hål i väggen, till en befintlig kapsåg. Kapen sköttes av en man. Kantribben sorterades till strömellanlägg och ”räckor” som var ungefär 2 m höga. Ytorna torkades och såldes till byns tegelbruk.
Arbetarna bar ut det färdiga virket på sina axlar för att läggas på rallar som sedan gick på räls till brädgården, där det staplades.
1908–1934 ökande produktionen så pass att viss försäljning kunde ske. Under dessa år investerades det i en spontmaskin. Hela verket drevs av en stationär ångmaskin, vilken sköttes av en maskinist.
1934 genomgick sågverket en rejäl modernisering. En Töreboda-ram, från Johanssons i Nora, inmonterades. Produktionen ökade ytterligare trots att det fortfarande bara fanns en ramsåg, en cirkelsåg och dubbelt kantverk. Trolle-Ljungby hade vid denna tid ett avtal med Iföverken gällande leverans av kubb, vilken de skar upp till eget emballage.
1956 var det dags för nästa ombyggnad. Resultatet blev ett av södra Sveriges modernaste verk. Det radikala bestod i s.k. snabbramar med 4 drivande valsar och särskilt lång slaglängd. Även en barkmaskin och flistugg installerades. Produktionen ökades med minst 100% och det innebar att godset inte längre var självförsörjande på råvara.
På den tiden såg produktionsrytmen ut så här ungefär: Under vinterhalvåret sågades timret medan man justerade och mätte virket under den varmare årstiden. Virket hade då hunnit att lufttorka.
I början av 60-talet konstruerade Olle ett längdsorteringsverk, som Lindahls i Åseda monterade in.
1966 är också ett betydelsefullt år i sågverkets historia. Då investerades det i en separat klenlinje, panncentral och torkanläggning. Årsproduktionen uppgick till ca 40 000 kubikmeter.
Även en lövträdslinje installerades för att ta hand om godsets egen råvara från bokskogarna. Efterfrågan var stor och framförallt vidareförädlades virket inom möbelindustrin. Andra användningsområden var slipers, som tjärades, till våra järnvägar. Bokvirket var även eftertraktat till borst- och leksaksindustrin.
Det bedrevs ett enormt arbete med att utveckla rambladens hållfasthet och skärpa. Man övergick från ”skränkta” tänder till ”stukade” och ”topphärdade”.
Tack vare moderniseringen kunde exporten öka rejält. Tidigare hade man endast haft inhemska agenter, men skaffade nu egna i flera länder t.ex. Holland, England, Irland och delvis Danmark. Det var också läge att inregistrera ett varunamn. TROLLWOOD blev det. Virket stämplades följdaktningen med TW.
Efter bara några år gick 90% av produktionen på export. En hel del råvara fick också importeras från bl.a. Finland och Ryssland.
Min (Olles) sista affär med utlandet gällde stormfällt timmer från Tyskland. Det var mer eller mindre katastrofalt, ca 60 % var lagerskadat. Olles protester ledde till en stor rättegång som Trolle-Ljungby vann 1979.
1997 byttes ramarna ut till senaste modell. Dessutom installerades en ny klenlinje från ARI, Örnsköldsvik, typ reducerlinje.
Tillägg, efter Olles pensionering:
1984 ersattes ramlinje och klenlinje av en helt ny cirkelsågslinje med reducerare och automatkantverk.
1992 såldes sågverket till Viking Timber i Asarum
2009 i januari kunde man läsa i Blekinge läns tidning att Gualövsågen skulle läggas ner. Samtliga 14 anställda miste sina arbeten, några av de anställda hade arbetat där i cirka 40 år. Vilken sorg!
Olle blev överskogvaktare på Trolle-Ljungby gods. 1935 väntade militärtjänstgöring och utbildning på Kolleberga skogsskola. Direkt efter examen fick han anställning på Perstorps AB som skogvaktare. I juli 1944 var det dags att återvända till Gualöv och Trolle -Ljungby.
Där fick han en kombinerad tjänst som skogvaktare och förvaltare av sågverket.
I skogvaktarjobbbet ingick även ansvar för en omfattande plantskola. Denna för att trygga godsets skogsbruk. Rätt så snart fick Olle överge skogvaktarrollen och ägna sej åt sågverket på heltid. Det var med stort engagemang och mycket ”jädra anamma” som Olle förvaltat sitt uppdrag i alla år. Med stolthet gick han i pension 1980. Dock en tröst att Olle inte behövde uppleva att han livsverk ”gick i graven”.
Peter Lennartsson
Ivetofta Hembygdsförening
Källa: Tina och Bo Nilsson produktionsansvarig på Gualöv Sågen.
