Ibland undrar man om gräset möjligen är grönare på andra sidan, vi människor är ju såna. Men en sak är säker, den som bor i Näsum behöver inte ställa sig den frågan…
Idag ska jag dit, har bestämt möte med fyra eldsjälar med rötterna här och de har alla valt att stanna kvar. Dessutom sitter detta fyrtal på runt hundra års erfarenhet av bygdens idrottsliga stolthet. Det de inte vet om den fina fotbollsföreningen Näsums IF torde inte vara värt att veta.
Stiger in i klubbstugan vid Öllervallen och känner mig bekväm trots att jag aldrig varit här. Har dock varit i Näsum en hel del och jobbat, inte minst när Byutvecklingen drar igång, så jag känner miljöerna i stort och många människor. Men här har jag inte varit, konstigt, känns som att spela hemma borta. Ska bli kul, blir säkert vinst denna sena eftermiddag.
Första halvlek
Sitter nu i det stora mötesrummet och väntar med spänning på vad jag ska få veta. Jämte mig sitter Pär Levine, föreningens ordförande, och på andra sidan bordet sitter Jan Persson, vice ordförande, samt Elida Widerberg och Johan Bengtsson som båda sitter i styrelsen. Alla är de från bygden utom Jan som levt några år i Jämshög innan han avancerar till Näsum. Alla har de varit engagerade i Näsums IF i många år, åldern varierar en smula men föreningen har för dessa fyra varit en betydande del av livet. När jag räknar ihop de år de varit aktiva landar vi som sagt runt hundra sådana i den blå- vita tröjan. Mäktigt.
Så börjar de berätta och jag får veta att Näsums IF bildas 1943 och att flytten till nuvarande plats, Öllervallen, äger rum 1958, för övrigt samma år som Sverige spelar VM-final i fotboll. De börjar prata om eldsjälar som, på olika sätt, betytt mycket för föreningen och jag hinner notera namn som Nils Karlsson, Stig Karlsson och Jörgen Andersson.
” Det är breddfotboll i fokus och det finns en värdegrund om att alla är välkomna, ingen ska exkluderas”, säger Elida och alla nickar de instämmande.
”Sen är det bra med lite spets och framgång också, då blir det lättare att få fler spelare, ledare och sponsorer”, säger Pär och det har han såklart rätt i.
Får veta att föreningen har upp emot 300 medlemmar varav ett 80-tal ungdomar från 4 år och uppåt, fina siffror för en sån liten ort. Det finns mycket gräs och spelrum också, vad sägs om tre elvamannaplaner och här finns också planer för såväl sju som fem man..
Pausvila
Efter denna halvlek med bra grundspel sträcker vi på oss och går runt i den fina lokalen. Här finns massor av foton, vimplar, diplom och priser. Nostalgi för de som har koll men även väldigt intressant för en enkel skribent utan insyn. Så mycket samlat i denna lokal, nästan som någon form av museum.
Det vilar något äkta och genuint här inne, precis så som det ska kännas och vid bordet har många beslut fattats, de flesta säkert väldigt kloka. Passar på att ta lite bilder också innan vi blåser igång andra akten.
Andra halvlek
Vi sätter oss igen och jag frågar efter lite höjdpunkter under åren.
”När vi fyllde 60 år var TV-laget här och spelade, det var en härlig dag med mycket folk”, säger Jan.
”Ja, sen var vi ju i Budapest på träningsläger med två fulla bussar 2003” säger Johan. Den resan pratar vi sen en stund om, verkar ha varit ett riktigt äventyr. Inte minst för att landslaget också var på plats för match och gänget från Näsum får ta del av en sluten träning. Andra sköna anekdoter rullar in och vi skrattar gott. Måste ju få fråga lite om seniorerna också och får veta att herrarna pendlat mellan fyran och sjuan genom åren. I fyran har man varit några gånger och 2008 tog Stoffe Augustsson upp laget tillsammans med Jonas Blanting. Stoffe har nu blivit svensk mästare med Mjällby och verkar vara på väg till Bulgarien. Damerna har varit än vassare och spelat i tvåan under tre år, 2015-2017, det är verkligen bra gjort .
Innan vi rundar av fotbollen får jag veta att Marcus Lantz börjat sin karriär här uppe och att föreningen har en tysk ”vänort” sedan 1965. Vi pratar då om TUS Reppenstedt som ligger strax utanför Hamburg.
”Vår fotbollscup i Sparbankshallen måste vi ju nämna också. Den har vi kört i några år nu och till våren öppnar vi upp för ungdomar också” säger Jan.
Ja, jäklar, så många bollar man har i luften. Lägg därtill alla andra lokala arrangemang som man medverkar i för i Näsum gillar man att göra saker tillsammans. Hjulrundan och Vikingamarknaden är två goda exempel där man aktivt bidrar för att lyfta bygden.
Så gör vi en överstegsfint och börjar prata om föreningens värde för Näsum och den är såklart stor.
”Vi betyder sannolikt väldigt mycket för både kommunen och för Näsum” säger Pär och vi bryter ner det i allt som görs till gagn för invånare i alla åldrar, inte minst för ungdomarna.
Allting baserar på ideella krafter och det är med lite oro vi börjar prata om de förändringar som sker i dagens samhälle. Det är inte lika självklart för de yngre generationerna att lägga så mycket tid och kraft i en förening som man gjorde förr.
Övertid
När jag lämnar klubbstugan är det runt nollan, känner mig varm ändå. Det är mörkt men ser att det ligger lite snö på den gröna planen. Inte säsong just nu men tiden går fort, snart spelar de blåvita hemma igen. Jag är inte härifrån men skulle jag få chansen att börja om och styra så skulle Näsum vara ett fint alternativt att växa upp i. Har alltid gillat orten, nja, i ärlighetens namn inte. När jag gick på högstadiet i Bromölla, kändes det som att alla busfrön kom från norr. Först när jag blev lite äldre insåg jag bygdens storhet.
1967, när jag var sex år, släppte Tom Jones en megahit som spelades mycket där hemma. Green, green, grass of home. En vacker, vemodig, historia om att längta hem. Fan, nu blir jag vemodig igen, måste nog lösa medlemskap i Näsums IF.
Its good to touch the green, green, grass of home…
Per-Anders Green
