Näsum
”Tjena, är på Kämpaslätten nu, är du hemma?
”Jajamän, du är välkommen!” Ler för mig själv, aldrig har någon veterinär varit hemma hos oss, inte ens på den tiden när vi hade katt….
Pratar med Christopher Martinsen i förra veckan om ett porträtt i denna tidning. Då sitter han i ett varmt Madrid på en stor konferens för veterinärer.
”Okey, men ingen är väl intresserad av en text om mig.”
”Jo, för katten, läsvärdet på tidningen ökar rejält.”
Vi ska höras vid när han kommer hem och det gör han i natt klockan två. Nu står han på min trappa med ett skönt leende. Vi tar en kaffe och går ut i solen. Jag slår upp mitt block som värsta terapeuten och därmed är praktiken på Getingvägen öppen…
Det börjar i Oslo…
Christopher ser dagens ljus i Oslo 1953, här växer han upp mellan storasyster och lillebror. Han minns både barndom och ungdom som väldigt fin och blandade naturupplevelser har en central roll. På sommaren blir det mycket segling och på vintern är det skidåkning som gäller. Christopher minns också sin tid på gymnasiet med glädje, ynglingen satsar på naturvetenskap.
Vid denna tid är det populärt i Norge att studera utomlands efter avslutad utbildning, nästan hälften av de trettio klasskamraterna väljer detta. Christopher drar till Hannover för att läsa till veterinär. Här pluggar också Lena Landelius från Sverige, kärlek uppstår och på den vägen är det. Utbildningen är på sex år och Christopher är färdig 1978, Lena redan 1976. Efter ett års arbete i Tyskland drar paret till Ålesund i Norge där de jobbar i ett och ett halvt år. Här föds också första barnet, Uni.
År 1981 går flytten till Lenas föräldrahem på Oretorpsvägen i Näsum. Föräldrarna har haft tankar på att sälja men att släppa denna pärla är inte aktuellt. Det förstår ju alla vi som någon gång varit där på den vackra udden vid Ivösjön.
”Jag sa att jag skulle ge det ett år”, säger Christopher och skrattar högt. Idag skriver vi 2026 och paret bor fortsatt kvar i denna idyll. Nåväl, andra dottern, Nina, föds 1982. Christopher pendlar till Norge för värnplikt, härefter börjar han jobba på KBS i Kristianstad och är där mellan åren 1983 och 1989.
Veterinärer till Näsum
Lena har klipp i steget, hon startar upp smådjurspraktik på hemmaplan 1985. Christopher ansluter efter tiden i Kristianstad, mottagningen växer och är populär. Så blir det när man förenar kunskap, värme och omtanke och toppar detta med tidigt införskaffande av röntgenutrustning. Åren går, som mest är man tretton anställda och veterinären lyfter sina fina medarbetare.
”De värnade inte bara om djuren utan också om människorna” säger han.
Den fina praktiken utses till ”Årets Företagare” i Bromölla 2012. Minns det mycket väl, paret och de anställda hyllas en härlig kväll på ett fullsatt Bellas Place.
Christopher och Lena väljer att starta upp verksamhet i Bromölla år 2013 och några år senare säljer de bolaget till Anicura där de arbetar ett tag för den nya ägaren. Praktiken i Näsum släcks ner 2017. Christopher är specialist på ögonsjukdomar, något som veterinärmottagningen på Kämpaslätten nyttjar, här har han fortsatt uppdrag i liten skala.
Under vårt samtal kommer vi ofta in på skillnader mellan förr och nu. Som teknikutveckling, digitalisering och värderingar som ändrats vad gäller djurens värde.
Om djur, natur och livet i stort…
När paret flyttat till Näsum är det många organisationer och föreningar kopplade till djur och natur som vill knyta de till sig. Christopher nämner tidigt engagemang i ett Berguv-projekt som exempel. Här arbetar man bl a tillsammans med välkända Jan Danielsson. Ivösjöns fiskevårdsföreningen får också napp, Christopher går med tidigt och är sedan 1993 föreningens ordförande. Dryga trettio år på posten, ett tecken på att han gör ett väldigt bra jobb. Får veta att det är mängder av markägare som äger fiskerätten. Föreningen arrenderar dessa rätter, syr ihop helhet kopplat till Ivösjöns bästa och säljer fiskekort. Idag har man runt 750 medlemmar.
”Har du någon rolig anekdot kopplat till fisket?”
” Jo, det finns en del. En gång hade en person hittat döda kräftor i vattnet och befarade kräftpest. Jag skulle utröna detta och det gick snabbt, det stank dill från skaldjuren som av någon anledning dumpats.”
Christopher och Lena njuter av livet. Jakt, fiske, fågelskådning och resor, inte minst till Nordnorge, är livet på en pinne. För ett tag sedan köpte paret en liten skogsfastighet och det stärker bilden av att vistas i skogen varje dag. Christopher påtalar också alla fina vänner de fått genom åren kopplat till sina intressen.
Barn och fem barnbarn skapar naturligtvis guldkant på tillvaron.
”Har du något motto, Christopher?”
”Nej, inte så bra på sånt. Det blir som det blir”, säger han och ler.
Ja, det är ju i sig ett bra motto, tänker jag.
När vi reser oss upp tittar han mig i ögonen och ser lurig ut.
”Ska du inte gratulera mig?”
”Jo, det kan jag göra men till vad?”
”Norge tog ju brons i hockey-VM!”
Jag skrattar och grattar, det är ju faktiskt en bragd.
Innan vi skiljs tipsar jag honom om att åka hem och vila lite efter nattens sena ankomst.
Christopher nickar och ler. Skulle dock tro att han hittar på något som är roligare än så…
Per-Anders Green
