Rullar in på Kråkeslättsvägen tio och siktar med spänning på port fem. Tänker på släktdrag och idag är temat ”bakom ratten”. För egen del är det ”bakom flötet”…
Känner mig glad, ska strax träffa Richard och Eva Nöbbelin och det är stort. Framme nu och paret tar emot mig med värme på det lilla kontoret, vi trappar upp direkt för en pratstund på andra plan. Det svarta kaffet smakar fint, penna och papper är framme. Rattmuff på, nu kör vi…
Första växeln
Richard föds 1973 uppe i Ivetofta, närmare bestämt på Möstadsvägen 2. Här växer han upp med pappa Lasse, mamma Lena och storebror Henrik som är tre år äldre. Han beskriver sin barndom som idyllisk, i Ivetofta finns allt man kan önska sig, inte minst mängder av vänner och släktingar. Tidigt i livet, redan vid fyra års ålder, tänds gnistan för bilar och Richard följer mer än gärna med sin pappa på dennes resor. För det är ju så att Lasse kör lastbil och här finns alltid plats för en liten åkare till.
Lasse Nöbbelin är värd några egna rader i sammanhanget. Denne man är en välkänd profil i vår kommun, inte minst efter att han, i slutet på 70-talet, börjat köra turistbuss. Lasse är en av de mest sympatiska människor jag lärt känna i bygden under alla mina år är. Sista gången jag träffar honom är på en företagsmässa vid Ottosson Truck under våren 2024. På midsommarafton detta år går Lasse bort strax före att han ska fylla 87 och ännu en klart lysande stjärna tänds upp över Ivösjön.
Tillbaks till Richard som tidigt väljer att köra i sin pappas hjulspår. Den lille pojken tycker det är bäst när pappa kör lastbil, då får han ha honom för sig själv, så är det inte riktigt i turistbussen. I träslöjden tillverkas smörknivar med lastbilsmotiv och i syslöjden präglas alla alster av samma sak.
Efter grundskolan är det inga höga odds på grabbens val av gymnasium, det blir tre år på fordonsteknisk linje i Kristianstad.
Andra växeln
Direkt efter skolan, år 1992, börjar Richard köra för ett åkeri i Karlshamn. Han trivs fint men har en målbild om något eget och milstolpen står där vid vägen 1996 när den första bilen köps in och företaget Richard Nöbbelin Åkeri bildas. Efter några år bakom ratten blir uppdragen allt fler och 1999 får åkeriet ansvaret för kommunens transporter av mat och tvätt. Ett uppdrag som pågår i 20 år och som för med sig att Richards fru, Eva, också börjar köra. Ett banbrytande uppdrag för tillväxt rullar in år 2017 då åkeriet får stora uppdrag av KG Paulsson Bär & Grönsaker, då ombildas också företaget till ett AB. Sen rullar det på med fler uppdrag, fler bilar och mer personal. Idag har bolaget mängder av uppdragsgivare, nio bilar och tio anställda som blir till tjugo under sommarperioden. Bland de stora uppdragsgivarna finner vi exempelvis Ballingslöv.
Richard menar att han vill bygga nära relationer och stort förtroende med de företag han kör åt.
”På priset kan nog andra åkerier slå oss men inte vad det gäller kvalite´och service”, säger han och fortsätter, ”Ett exempel på förtroende är när vi får tillgång till kundens nycklar”.
Får också veta att bolaget kör över hela landet men mest i storstadsregioner och i Dalarna.
Måste bli en grym koll på landets geografi, kan jag tänka. Richard har sannolikt kört igenom varenda ort söder om Gävle.
I passagerarsätet
Lite om livet utanför hytten också. Vi skriver 1995 när Richard träffar sin fru Eva på en privat fest. Det blixtrar till och kan det möjligen vara svensk rekord? De träffas en fredag och flyttar ihop dagen efter!
Eva är från Olofström, hon är undersköterska i grunden men arbetar idag med åkeriets administrationen. Paret har tre barn, tvillingarna Erik och Oskar föds 1997 och dottern Ebba dyker upp 2004. Barnbarn finns också, Oskar har August som nu är tre år och Erik har Hedda, tre, och Hilma som kommit halvvägs till ett.
Alla bor de i närområdet och det är såklart guld värt. Barnen gillar att köra också och hoppar in lite mellan varven, framförallt på sommaren.
Richard och Eva flyttar från Ivetofta till Drögsperyd för tolv år sedan och de älskar de där trakterna i kommunens norra delar. Anledningen till flytten är ett stort hästintresse och behov av plats för detta så de bor på en mindre gård på Skogsvaktarevägen. Richard lyfter vikten av goda grannar och det visar sig att de bor just här, helt perfekt!
Familjen viktas så klart högt, likaså blandade äventyr i parets husbil. Det är väl den där frihetskänslan som kännetecknar en åkare, kan jag tänka. Innan vi beger oss ut berättar Richard att den där bilden om att det är ensamt att köra lastbil inte stämmer. Man träffar mycket människor, inte minst många kunder, i olika miljöer och Richard har insett tjusningen i alla dessa spännande möten.
På parkeringen
Så är vi klara, tackar Eva för fin pratstund och går ut med Richard för att ta en bild. Det blir perfekt, med en stjärna framför kameran behövs ingen ljussättning. Vi tar farväl och önskar varandra en fortsatt fin vecka. Jag ska köra hem och vila upp mig, han ska ut på vägarna, vi är på lite olika platser i livet men båda mår vi väldigt bra.
Startar upp min Skoda Fabia och maxar värmen, på radion spelar Creedence ”Long as I can see the light”, den är jäkla fin. När jag svänger höger och ut på gamla E22 tänker jag på fina familjen Nöbbelin. Här nere vid port nummer fem har Richard och Eva sin bas, de styr ödmjukt med ett leende på sina läppar och det känns tryggt. Där uppe, innanför den där porten utan nummer men med pärlor, gör säker Lasse detsamma. Där finns kanske inga bussar att ratta men vem vet.
När det är molnfritt och vinden ligger rätt så torde det inte vara omöjligt att höra hans glada skratt. Om inte så är det nog ändå så att Lasse förgyller dagarna för Sankte Pär och alla de som sitter jämte.
Richard, Eva och Lasse, tack för fin pratstund och för de varma tankar jag får…
Per-Anders Green
