Näsum
När jag var liten kom det ibland en tant till oss, som vi kallade ”Gräshalla-Annan”. Hon gick från Gräshallen i Västanå mark till handlare Svensson i Västanå för att handla. Då passade hon ofta på att även hälsa på min mor. De hade nämligen ett gemensamt intresse i vävningen.
Anna Persson var född 1899 och bodde tillsammans med sin morbror Frans, som hon också hushållade för. När det gällde vävningen var hon, kan man säga, en konstväverska med säkert färgsinne och känsla för kompositioner. Hon vävde fina linnedukar, flortunna gardiner med inplockade mönster, som älgar, blomsterkorgar och andra figurer. Hon gjorde yllevävar i olika tekniker som halvkrabba, dukagång, rosengång och rölakan – ja allt man kunde önska sig. Hon vävde både på beställning och till avsalu.
När hon var yngre växtfärgade hon själv allt sitt garn. Men efterhand blev det alltför tidsödande och fick stå åt sidan för själva vävandet. Hon handlade i stället efterhand sitt garn på hemslöjden i Kristianstad.
Annas vävstol gick från morgon till sen kväll, trots att hon inte hade något elektriskt ljus i huset. Det var fotogenlampa som gällde.
När min mor hade något problem med sin väv rådfrågade hon alltid Anna som kunde reda ut det mesta. Jag minns att vi tyckte att hennes idiom från Vånga som var lite annorlunda än vår egen näsumsdialekt, lät så roligt. Hon sa till exempel ”ojtt”, ”twa” och ”troj”.
En och annan sommarsöndag gick mor och far till Gräshallen. Det var alltid roligt att följa med dit och titta på Annas alster. Fast hennes lager var sällan stort, hon sålde snabbt undan. På den tiden var det inne med sådana vävnader. Det var också vackert i skogen vid hennes hus.
När Anna flyttade till pensionärslägenhet på Öllerbacka i början på 1970-talet, ställde hon undan väven för gott. Hennes intresse slocknade och hon ville inte längre befatta sig med andras problem med vävar. Hon tyckte väl att hon gjort sitt. Dock fortsatte hon att handarbeta flitigt. Hon sydde bland annat tavlan ”Nattvarden”, som hänger i församlingshemmet.
Anna bodde på Öllebacka i närmare 20 år. Hon avled 1992, men minnet av henne lever säkert kvar i många linneskåp i vår bygd.
Text: Greta Adolfsson. Utdrag ur Näsums Hembygds- o Fornminnesförenings årsbok 2011.
