Leif Mårtensson med en kanon från 1773.Förberedelserna är i full gång inför vårens speciella utställning.En gammal droska från 1890 ursprungligen från A3 i Landå.Några stycken militärmotorcyklar i motorrummet.Kristianstad
Artillerimuseet i Norra Åsum har ca tolv utställningslokaler med föremål och vapen från hela Sverige. Föremålen är från slutet av 1700-talet till modernare tider på 2000-talet.

Artillerimuseet drivs av Wendes Militärhistoriska Förening som har ca 300 medlemmar i dagsläget, varav 30 av dem arbetar ideellt med samlingarna och har hand om museet.
Sedan januari 2008 är Artillerimuseet knutet till Statens Försvaras Historiska Museer som tillhör Kulturdepartementet.
På artillerimuseet kan man ta del av teknisk utrustning för främst artilleriet för tiden 1700 och framåt. Man kan också få se eldrörsvapen, kanoner, haubitser, granatkastare, mörsare, pansarvärnskanoner, 40 motorfordon, ca 20 hästfordon, föreställare och vagnar.
I andra lokaler på området finns åskådningsammunition, från 1700-talet, sambandsmaterial, instrument för eldlednings- och batteritjänst och mycket mer.
I maj öppnar museet upp igen och lokalerna är iordninggjorda, presentationerna på samlingarna förbättrade och fler utställningar finns att njuta av.
I år kommer en specialutställning visas rörande 1813, året då Sverige deltog i kriget mot Napoleon, vilket följdes av 200 år i fred. Då var det särskilt Kristianstad som deltog i striderna.
– Det finns inte en likadan samling som den här i Sverige, berättar föreningens ordförande Leif Mårtensson. Vi har t.ex. Sveriges första telefon i förvar på museet fortsätter Leif.
Utställningen i vår kommer bli speciell, och alla borde ta del av den när artillerimuseet öppnar den 1 maj.
På artillerimuseet kan du ta del av Sveriges viktigaste historia och få en inblick i hur det var att vara där. Krutdoften slår emot dig när du går in i lokalerna och ett stycke historia visas framför dig.
Du hälsas välkommen att uppleva vårt historiska arv den 1 maj.

Text & Bild: Veronika Brink

Föregående artikelEfter Perrongen
Nästa artikelDansen var en del av mitt liv