Sarah åkte till Gambia med en vän för att lära ut dans.Sarah har varit dansintresserad sedan hon var barn.Sarah gick på Lunds Dans- och Musikalgymnasium.Gambiaresan var ett projektarbete sista året på gymnasiet.Hon är glad för tiden då hon var 100 procent engagerad i dansen.Kristianstad
Sarah Granholms intresse för dansen har funnits där så länge hon kan minnas och sedan hon var litet barn har hon hållit på med dans.

– Intresset växte mer och mer allt eftersom jag provade på andra träningsformer, men jag kom fram till att dans var roligast, säger Sarah.
När Sarah och hennes vänner började koreografera tillsammans och anordnade uppvisningar blev det mer än en träningsform och så småningom Sarahs passion.
När Sarah var 14-15 år, upptäckte hon modern dans i samband med att hon började dansa på The Hip Drop i Malmö och hon fastnade.
– Många av mina vänner var också dansgalna och jag träffade också en hel del nya vänner genom dansen, förklarar Sarah.
Vem har inspirerat dig?
– Min pappa introducerade mig till teater i tidig ålder, säger Sarah. Jag älskade att se på, vara med och intresserade mig för allt kulturellt. Sonya Tayeh är nästa person som har inspirerat mig. Jag var anmäld till en intensivkurs i Contemporary som hon höll i. Hon brann för det hon gjorde, att lära ut och koreografera och hon såg någonting talangfullt i alla. Jag beundrar hennes stil, och hennes personlighet är helt fantastisk! Hon fick mig att verkligen vilja satsa.
Den sista inspirationskällan för Sarah är Lena Wiklund. Lena arbetar som danspedagog i Kristianstad och hennes arbete inspirerade Sarah och hon stöttade Sarah, hjälpte och hejade på henne i flera år.
– Jag är henne väldigt tacksam och hon är alltid en inspiration, både för mig och alla barn och ungdomar hon jobbar med, berättar Sarah.
– Jag uppskattar och är glad för tiden då jag var hundra procent inriktad på dansen. Under gymnasietiden fick jag en mer realistisk inblick i dansvärlden. Jag och en vän gjorde ett projektarbete i Gambia där vi lärde ut dans på en skola, det var häftigt!

Text: Veronika Brink
Bild: Privata