I vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Thage Leo.
Thage som har hunnit bli i den mogna åldern av 77 år hälsar mig med fast hand välkommen in i hans ombonade villa i Bromölla.
Eftersom jag vet att Thage är en person som har haft många strängar på sin lyra funderar jag över hur jag i ett begränsat reportage skall fånga allt han varit med om. Som vanligt har jag inga förberedda frågor utan jag låter Thage berätta om sitt liv.


Majblommeförsäljare
Näst yngst bland tio syskon kom han 1931 till denna värld. Platsen var Fjälkinge. Pappan var snickare och småbrukare och mamman odlade tobak. Thage började skolan i Legeved och hade sex kilometers att gå varje dag.
Handelsman skulle han ju bli när han blev stor, men det var det ingen som trodde på. Allra helst inte hans skolfröken som i majblommetider sa. ”Thage, du är så liten och blyg att du inte kan sälja majblommor!” Sedan delade hon ut till alla utom Thage som fick stå där utan. Dagen efter bad Thage en kompis ta en hel låda majblommor till honom och på hemväg från skolan, med en extra tur till Viby, sålde han alla blommorna.
”Det var bara det att jag tog fem öre mer per styck än vad de egentligen kostade. Så det blev en riktigt fin affär,” säger Thage och ler åt sin första jobb som handelsman.
”När jag kom hem fick jag stryk av mor för att jag hade tagit för mycket betalt. Men det gjorde inget. Jag fick alltid från den dagen majblommor av fröken för att sälja.”
Bodknodd i Bromölla
I januari månad 1947 fick Thage veta att det fanns ett jobb ledigt som bodbiträde hos Brödernas lanthandel i Bromölla. Han liftade med godståget till Bromölla och gick in och frågade om han kunde få jobbet.
Etthundrafemtio kronor i månaden, samt husrum och mat blev lönen. Sagt och gjort. Thage flyttade till Bromölla och drömmen om handelsman hade nu gått i uppfyllelse. Den lille blyge majblommeförsäljaren från Fjälkinge fick nu lära sig allt man behövde veta för att arbeta i en sådan respektabel och välsorterad butik som Brödernas.
Här skulle Thage stanna i tjugo år. ”Folk handlade på bok på den tiden,” säger Thage. ”De som betalade i tid det var de vanliga arbetarna på bruket. Ingenjörerna och förmännen var de som var sämst på att betala.”
På den tiden var bruksmentaliteten påtaglig. Då bockades det djupt för ingenjörerna och cheferna på Iföverken. Han minns direktör Lundh som var chef för Iföverken. ”Direktören kontrollerade så att flaggorna var hissade i ingenjörsvillorna när det var flaggdag och var noga med att ingen misskötte sina trädgårdar. När direktörsfru Lundh kom in i butiken tog alla av sig mössorna och lämnade plats åt henne att gå först i kön. ”
Thage ler åt detta och säger att det skönt att sådant har tonat bort i ett modernare Bromölla.
När arbetet i butiken var över för dagen ägnade Thage mycket tid åt fotbollen. Han hann med att spela 200 matcher som back i Bromöllas A-lag.
Kidnappade prästen i Gualöv
Det går inte här att räkna upp allt Thage har varit engagerad i, men det är allt från att anordna trivselkvällar i Folkets Park till att vara engagerad i SSU. Kontakter knöts i butiken och Thage lärde känna de flesta i samhället.
I slutet av sextiotalet blev han tillfrågad om han ville ha en anställning i kommunen som fritidsassistent. Han tackade ja och nu började hans kreativitet verkligen blomma ut. En av alla de projekt han hade igång var de trivselkvällar som anordnades i Folkets Park. Där kidnappades folk på bästa ”Här är ditt liv-vis”.
De utvalda hämtades i taxi och drogs upp på scenen inför ibland uppåt tusen personer i publiken. ”Jag minns när vi kidnappade prästen i Gualöv. Han höll på att måla och kom i full målarstass upp på scen.”
Thage ler åt alla minnen och berättar att han blev turistchef i kommunen 1988. Det jobbet behöll han fram till sin pension.
Startade auktionshall
”Jag var alltid några steg före de andra och timmarna räknade jag inte.” Med alltid något på gång höll han kommunledningen sysselsatt med sina idéer.
Helmer Olsson, legendariskt kommunalråd, var sparsam med kommunens slantar, men Thage hade god hand med honom och visste hur han skulle tas. Thage visade på hur man kunde utveckla kommunen och fick ofta igenom sina idéer.
Ett exempel är när han argumenterade för att en simhall med tillhörande bordtennishall skulle byggas. Att detta projekt blev av var till stor del Thages förtjänst.
Helmer lärde upp Thage i de kommunala beslutsgångarna och yttrade många gånger att han ville ha Thage som sin efterträdare.
Nu blev det inte så. Nya kommunalråd kom och Thage kom väl överens med dem alla.
Under många år byggde Thage upp en autentisk lanthandel som han i sitt arbete med att marknadsföra kommunen byggde upp på bland annat olika turistmässor. Själv stod han bakom disken precis som i gamla tider och återupplevde arbetet som bodknodd.
En period stod bussarna i kö på Bruksgatan för att få se Leos lanthandelsmuseum. Thage skänkte bort alltsammans och numera äger hembygdsföreningen museet.
När kommunstyrelsen i slutet av sextiotalet tyckte att det borde finnas en auktionshall i Bromölla så startade naturligtvis Thage en sådan med sig själv som auktionsutropare.
Idag är auktionskammaren på Valjevägen ordentligt etablerad och genom åren har Thage hållit i åtskilliga auktioner.
Glädje och trivsel som ledord
För några år sedan drabbades Thage av en stroke. Han kom snabbt tillbaka, men tvingades att ta det lite lugnare. Fortfarande har han många järn i elden. Förutom matlagningskurs för herrar håller han just nu på att sammanställa en bok som bygger på gamla bilder från Bromölla .
”Det är glömda och berömda människor från Bromölla som skall komma med i boken som skall vara klar före jul,” säger Thage och berättar om det stora arbetet med att färdigställa en sådan bok.
Medan Thage pratar sitter jag och funderar på hur jag på ett rättvist sätt skall kunna beskriva allt denne man gjort för att få Bromölla till det samhälle det är idag. Han har skapat hemvändardagarna, Kul i Lov, varit engagerad i scouterna, politiskt drivande inom socialdemokraterna, inblandad i massor av föreningar, nykterhetskämpe inom IOGT…
Ja, listan är mycket längre, och jag ställer frågan vad det är som har drivit Thage att engagera sig i allt detta.
”Glädje och trivsel är mina ledord. Att glädja människor har alltid varit något jag kämpat för. Finns det trivsel i ett samhälle så vill människor bo där.” Så säger Thage Leo, som varit Bromölla trogen i över sextio år.
”Jag har alltid haft lätt att ta folk och så har jag väl lite av talets gåva,” säger Thage när han försöker förklara vad det är som har drivit honom i alla år.
Jag lyssnar uppmärksamt när Thage berättar om alla de projekt han genomfört. Han har verkligen talets gåva och jag förstår att det var länge sedan han lämnade rollen som den lille blyge och försagde majblommeförsäljaren.
Jag tar farväl av en person som har medverkat och lagt grunden till att Bromölla idag är den framstående och välskötta kommun som den är.
När jag cyklar hem passerar jag Folkets Park och undrar stilla vem som kan axla Thages mantel att få igång de förr så populära trivselkvällarna?
Finns det fortfarande sådana eldsjälar som Thage Leo kvar?

Text och foto: Thommy Bergholts