Bosse Gruwer – Biggles i Bromölla

I vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Bosse Gruwer, som efter många års bortavaro från Bromölla nu har hittat tillbaks hem och köpt sig ett hus på Köpmangatan.

I vår serie om intressanta personer möter vi denna gång Bosse Gruwer, som efter många års bortavaro från Bromölla nu har hittat tillbaks hem och köpt sig ett hus på Köpmangatan.

Den första frågan jag ställer till Bosse är om hans ålder. Till min förvåning svarar han att han fyllde två år igår. För att förstå vad han menar kräver jag en förklaring och Bosse berättar att han egentligen är 68 år, men att han för två år sedan drabbades av en hjärtattack och vara bara sekunder från döden. Sedan den händelsen har han börjat räkna åren på ett annorlunda sätt.
”Numera får jag ta det lugnt, och alla måsten är borta ur mitt liv”, säger Bosse och berättar hur tacksam han är att han klarade sig med livet i behåll.

Söderkis från Brännkyrkagatan

Bosse föddes på Söder i Stockholm mitt under andra världskriget. Farsan var inkallad och morsan jobbade som kallskänka på olika krogar i Stockholm. Bosse fick klara sig själv mycket och ibland fick han tillbringa perioder på fosterhem eftersom hans mor drabbades av tuberkulos och ofta vistades på sanatorium. Det var fattigt för det mesta, men Bosse som redan då var företagsam sålde papper och tomflaskor till lumphandlare, och vid juletid kunde man se honom gå omkring på söders gator med en knippe julkort i handen för att dryga ut hushållets knappa budget. ”Det var här jag skaffade mig mitt självförtroende och tillit på mig själv”, säger Bosse och minns de tuffa barndomsåren.

Flygintresse

Som många av den tidens pojkar var intresset för flyg stort. Som de flesta läste Bosse W.
E. Johns böcker om den våghalsige Biggles som i romanens värld under första världskriget manövrerade sitt flygplan av märket Sopwith Camel. Bosse sökte, och kom in på yrkesskola för att under två år utbilda sig till flygtekniker. Efter avklarade studier fanns det möjlighet att börja arbeta på SAS, men det var inget som lockade utan Bosse lastade in allt han ägde i sin gamla Opel Kapitän och körde söderut mot Malmö. Bosse hade blivit lovad ett arbete på TransAir i Malmö.
I passagerarsätet satt hans trolovade, Kerstin, och unga och oförvägna ställde de färden mot Skåneland. Väl framme meddelade företaget att han inte kunde få någon anställning på grund av ett omedelbart anställningstopp. Bosse och Kerstin stannade kvar i Malmö och skulle aldrig mer återvända till huvudstaden. Nu följde några år med ströjobb som mekaniker på en bensinmack, men även som lastbilschaufför.

Bosse hade alltid varit intresserad av bilar och hade själv börjat tävla så smått. I samband med en rallytävling kom han i kontakt med en person från Bromölla med namnet Björn Sunne. De blev bästa kompisar och en dag undrade Björn om inte Bosse skulle vara intresserad av att ta över en bensinmack i Bromölla som var till salu. Sagt och gjort. Tjugotre år gammal stod Bosse som ägare till Caltex-macken i Bromölla. Nu började en ny epok i Bosses liv.

Rallytiden

Nu följde en tid av företagande. Caltex, med sitt fina läge mitt inne i Bromölla, blomstrade och utvecklades. Samtidigt som Bosse skötte företaget, växte intresset för bilrally.
Med visst fabriksstöd från Saab, kunde Bosse finansiera sitt allt mer växande intresse och framgångarna lät inte vänta på sig. Namnet Bosse Gruwer blev känt i hela södra Sverige och Bosse var med i både SM och EM. ”Min största framgång var nog när jag kom på femte plats i tyska rallyt,” säger Bosse och berättar också att han deltagit både Värmland runt och midnattssolsrallyt.

Startade flygklubb

Bosse lät sig inte nöja med att i hög fart ta sig fram på grusvägarna med sin rallybil. Pojkdrömmen, att likt Biggles fara omkring i sitt eget flygplan uppe bland molnen, fanns där fortfarande. Efter att själv ha skaffat sig privatflygarcertifikat 1973, startade Bosse tillsammans med två kompisar en flygklubb i Rinkaby. Med flygfältet som bas, med inhyrda flyglärare och med två inköpta flygplan påbörjades utbildning av elever i konstflygning. Verksamheten växte och totalt utbildades cirka tjugofem elever i konsten att konstflyga.
Många som sysslar med uppvisningsflygning har under årens lopp omkommit i flygolyckor. Jag frågar Bosse om han aldrig har varit rädd när han har gjort sina våghalsiga manövrar. ”Nej, inte rädd. Bara koncentrerad. Jag har varit illa ute några gånger,” säger Bosse och berättar om den gången flygplansnosen pekade rakt ner mot marken. ”Det var en uppvisning i Göteborg, och hade jag reagerat 0,15 sek senare, hade jag inte suttit här nu. Så små är marginalerna. Det handlar om hundradels sekunder.”

Bosse som har gjort uppemot femhundra uppvisningar både i Sverige och i övriga Europa har haft en del kändisar stående på sina flygplansvingar. Speciellt minns han den TV-sända uppvisningen med Ingvar Oldsberg. Men inget slår upplevelsen när han i Holland flygande upp och ner blev betittad av en halv miljon människor. Folkmassorna hade samlats i solnedgången på en holländsk strand för firandet av femtioårsminnet av andra världskrigets slut.

”Den bilden, i ett lätt dis, med alla människor på stranden i solnedgången glömmer jag aldrig,” säger Bosse.

Biluthyrare

I slutet av åttiotalet sålde Bosse Caltex-macken och utvecklade ytterligare den verksamhet som han tidigare hade påbörjat i sin rörelse, nämligen biluthyrning. Från att ha haft verksamhet med biluthyrning i Blekinge med omnejd tog han nu över ansvaret för Avis biluthyrning. Bosse och hustrun Kerstin flyttade nu till Trelleborg för att därifrån kunna utveckla verksamheten. ”Hyr här, lämna där,” var Bosse idé. Det blev ett farande med att hämta transportbilar över hela Sverige. Affärerna blomstrade och arbetstakten ökade. Nu började Bosse också intressera sig för travhästar, vilket skulle leda in honom på nya, outforskade vägar.

Gick i väggen

Några år in på nittiotalet small det till ordentligt. Arbetsbördan blev för stor och stressen för hög. Uttrycket fanns inte då, men Bosse gick helt enkelt in i väggen. Orken och den järnhårda viljan var plötsligt som bortblåst. Företaget lämnades över till de bägge sönerna och Bosse var tvungen att försöka ta det lugnare. Efter en tuff period med sig själv kom Bosse tillbaka och började jämsides med sina flyguppvisningar föda upp travhästar.

Alla åren i den öppna dubbeldäckaren har gett Bosse minnen för livet. Ibland med livet som insats, men för det mesta känslan av total behärskning och frihet. Kroppen har tagit mycket stryk av de akrobatiska rörelser som följer med den avancerade flygtekniken. Bristningar i muskelfästen på grund av höga belastningar i armar och rygg har gjort att Bosse idag har känningar av sitt liv i luften. ”Ibland kan vänsterarmen bara domna bort, säger Bosse.

Åter Bromöllabo

Sedan ett år tillbaks är Bosse åter Bromöllabo. Många minns honom än, även om han har varit ifrån byn många år.
Nu står både rallybilar och dubbeldäckare parkerade och Bosse minns åren med glädje. Innan vi skiljs vill Bosse visa mig sin ”rullator för pensionerade uppvisningsflygare”. Vi går ut i garaget och under en svart presenning står en motorcykel med sidovagn, modell BMW.

Det andas sextiotal, nya äventyr, och jag ser Biggles framför mig. En Biggles som nyss har fyllt två år. Han står där i sin gamla flygarjacka och jag förstår att historierna vi inte kan ta med här är många.
Historierna om Bromöllas egen Biggles.

Text och reportage:
Thommy Bergholts

DELA
Föregående artikelSlit & Släng
Nästa artikelLycklig Jul!