Nu är den äntligen snart här, ja våren alltså. Utanför mitt fönster har nästan all snö försvunnit. Endast ett par små drivor ligger och skramlar i en hörna. Fåglarna kvittrar och på gräsmattan ser man nu istället jordhögarna som de där djuren från underjorden har skapat.
I ena hörnan av trädgården ligger en spade. I andra en badboll. Oj då, det var nog ett tag sedan någon sparkade på den. Tänk att den legat där ute kvarglömd hela vintern. Undrar om den har fruset? Skulle nog tro det. Ursäkta att jag tjatar om den här vädret varje gång. Men jag tycker det är så himla skönt att sommaren nu äntligen är på intågande och jag slipper asa och kasa med overaller och vantar och mössor och stövlar och allt annat fram och tillbaka till dagis. Det ska bli så himla skönt sen när man hoppar i sina sandaler och går iväg. Slut på tjat och gnat och pip och gnäll på morgnarna när vi ska iväg. Å andra sidan så hittar vi kanske något annat att pipa om då. Vem vet?
Vad har då hänt den senaste månaden? I Karlshamn har nog en hel del hänt. Lördagen den 5 mars var det hälsomässa i Folkets Hus. Oj vad roligt! Massor av folk som var saliga av att få prova på lite. Tre medium var på plats för att se till så att folk nu vet vad de ska göra med sina liv. Man kunde prova på massage, fika eller bara strosa omkring och njuta av hela härligheten. Jag blev bjuden till Lokstallarna för att titta på när de repeterade inför Dilemmorna. En teater där aktörerna är vuxna med någon form av funktionshinder. Jätteduktiga skådespelare. Så detta kan jag rekommendera er att gå och titta på.
På Pengaberget hittade jag lite barn som verkligen är ute i ur och skur. När första plusgraden visas på temperaturmätaren flyttar de ut tallrikar och glas och äter ute. När jag var på plats var det lite halvregnigt och taskigt väder. Den enda som reagerade var jag. För att anklaga mig för att var en ur- och skurmänniska kan man nog inte. Jag önskar att jag vore, men som sagt, nej vår och sommar med sol och värme är min melodi. Jag avslutade min reportagerunda vid Mörrumsån. Jag tog dottern med mig och åkte på laxfiskepremiär. Vi såg fram emot att få se stora laxar i braxaskar. Vi hittade en man vid namn Lars Lundahl som hade fångat en bjässe på nästan sex kilo. Stolt som en tupp (med alla rätt) poserade han när jag ville ta kort. Samtidigt gick det förbi en annan man som fiskat upp en lax. Då säger min dotter:
– Mamma, det där var bara en bebisunge.
Mannen med laxen tittade lite stött på mig och gick vidare. Men vad är det de säger? Att storleken inte har någon betydelse? Jo, det har den nog. I alla fall när det gäller lax… Ha ett bra april och sköt om er.
På återseende. / Paulina
