Kristianstad
Andreas Yngvesson är nästan som vilken 21-åring som helst, förutom på punkten att han tidigare i år spenderade 5 månader med att hjälpa gatubarn i Uganda.

I staden Mbarara i södra Uganda levde och arbetade Andreas tillsammans med tre andra svenska volontärer på ett rehabiliteringscenter för gatubarn. I samarbete med åtta andra i personalen hjälpte Andreas till att undervisa och ge counsling på olika sätt till barnen. Totalt fanns där 27 barn i varierande ålder, den yngsta på 6 år och den äldsta på 17 år.

– Det är svårt att sätta någon exakt ålder eftersom de oftast inte själva vet hur gamla de är och inte heller har några uppgifter som kan bekräfta deras ålder. Därför vet de inte heller när de fyller år. Under tiden jag var där nere så fyllde jag 21 och då anordnade vi en stor födelsedagsfest så att alla barnen på centret kunde få fira sina födelsedagar. Lyckan var enorm, berättar Andreas entusiastiskt. Rehabiliteringscentret heter Amagara Masya som på lokalt språk betyder ”nytt liv” och drivs av organisationen Rolec.. Kärnan och grundtanken är att alla gatubarnen ska få chans till ett nytt liv. Ledordet är kärlek och att kärlek är det största vi har.

– Kärlek är det som barnen behöver allra mest. De saknar tillhörighet och någon som säger att de är duktiga, någon som ger stöd och bekräftelse. Kärlek och tålamod är det viktigaste att ge dem, berättar Andreas.

Erikshjälpen driver alltid sina projekt i samarbete med lokala samarbetsorganisationer. Allt överskott som kommer från Erikshjälpens Second Hand bidrar till de olika biståndsprojekt som är på gång över hela världen.

– Tanken är att lokalbefolkningen ska kunna hålla igång detta själva, vi är bara där för att ge hjälp på olika sätt och övervaka samarbetet, förklarar Anderas.

Varför är det viktigt att fler intreserar sig för att jobba som volontärer?
– Erikshjälpen ger en unik chans genom sitt praktikantprogram. Ungdomar mellan 20-30 år kan skicka in ansökningar. Runt 80-90 sökte samtidigt som jag och sedan görs det ett urval på 10 personer som får åka till olika delar av världen.Vi var 6 stycken totalt som åkte till Uganda. Jag mötte även upp en annan kille, Otto Jern, som också skulle till samma rehabiliteringscenter som jag. Alla åker två och två. Praktikantprogrammet är en sällsynt erfarenhet som kombinerar att göra något viktigt med att få komma ut och se mer av världen. Tillsammans kan vi alla göra skillnad.

 

Text: Lotta Bjärlestam
Bild: Andreas Yngvesson