Vinslöv
I somras började det att uppstå problem på orten och en grupp ideella blåste liv i den vilande nattvandrar-förening som funnits sedan länge.

Nu vill föreningen locka nya medlemmar som kan hjälpa till med att nattvandra. Allt som krävs för att hålla föreningen rullande ett år är att 312 av byns cirka 4000 invånare ställer upp EN natt om året. Med de nuvarande cirka 20-25 medlemmarna blir det istället pass var och varannan helg för att få schemat att rulla. Det blir tungt och en stor belastning på de frivilliga och föreningen riskerar att dö ut då man helt enkelt kör slut på de få som ställer upp.

– Det är konstigt, säger Jeanette Junge, en av nattvandrarna. Alla tycker att nattvandring är något som behövs, men väldigt få är villiga att ställa upp. Vi är inte ute och ”håller rätt på andras ungar”, vi gör så mycket mer. Vi bidrar till ett samhälle som är tryggt och lugnt och det borde ligga i allas intresse att bidra till detta! EN kväll om året kan ALLA avsätta. Så upptagen och stressad är INGEN att man inte klarar det!

– Vi behöver verkligen bli fler, inflikar Bengt-Arne Hagberg, en av de som vandrat flest nätter. Vi hoppas att de som läser det här kanske kan förstå vikten av det vi gör och erbjuda oss en kväll av sin tid. INFO-Bladet fick följa de båda under en fredagsnatt under ”Halloweenhelgen”.

Klockan 21.50
Kvällens vandrare träffas och utrustning packas, det vill säga sjukvårdsväskor, ficklampor, vattenflaskor, m.m. Bengt-Arne kontrollerar jourtelefonen som en privatperson donerat och som ett lokalt företag sponsrar med abonnemang. Till den kan man ringa med tips om vad som händer på byn, men också nå nattvandrarna om man känner att man behöver prata med en vuxen i olika situationer. Till den har de flesta ungdomar numera numret. Just ikväll har inga tips inkommit men man har sedan tidigare fått tips om att det ska vara en stor fest på byn. De tar på de välkända röda jackorna och ger sig ut i mörkret.

Ca klockan 22.00
Inledningsvis cyklar man en ”inventeringsrunda” på byn för att se om det kanske förekommer aktiviteter man inte fått tips om. Vissa platser är välkända och besölks alltid under ett pass. Det verkar lugnt på byn så det känns som om kvällen kommer att kretsa kring den fest man tipsats om, så färden styrs mot adressen där festen ska äga rum.

Ca klockan 22.10
Framme möts de av ett 15-tal makeradklädda ungdomar, ganska berusade redan, men vid gott humör. Nattvandrarna presenterar sig och möts med positivitet och respekt även om många undrar om det är de som är ”fältarna” och varför de är där. Bengt-Arne berättar vad nattvandrarna är och att de tittar till dem för att de vill att de skall ha det bra och att festen fortlöper positivt. ”Coolt” blir responsen, ungdomarna inser att de inte är där för att avbryta eller störa deras kväll.

Ca klockan 22.30
Efter en stunds samtalande och efter att de har delat ut sina kontaktkort med jourtelefon-numret till ungdomarna, beslutar Jeanette och Bengt-Arne sig för att ta en runda till i byn. De tar en stor runda, nu genom hela byn.

Vid klockan 22.50
På en cykelstig i en skogsdunge i byn, träffar de på 75-åriga Sirkka Liisa Tobiasson, på promenad med sina hundar och stannar till och introducerar sig. Förvånade över att hon är ute i detta mörka område denna sena timme frågar de henne om hon inte är mörkrädd. Sirkka Liisa är kavat, hon är vare sig mörkrädd eller rädd för att vistas ute. Hennes hundar varnar henne, säger hon, om något verkar vara fel! Sirkka Liisas enda irritationsmoment är mopedister som far fram utan hänsyn till andra. Hon tar tacksamt emot nattvandrarnas kontaktuppgifter och berömmer dem för deras insatser innan de cyklar vidare mot samlingsplatsen för att värma sig med en kopp te.

Klockan 23.00
Nästan framme vid samlings-platsen ändrar de sina planer. En ambulans far genom byn och svänger av i den riktning där festen äger rum. Instinktivt styr Bengt-Arne och Jeanette kosan till festen och mycket riktigt, där står ambulansen.

De samtalar med ungdomarna utanför (nattvandrare får inte lov att gå in i någons bostad) för att få information om vad som hänt men får knapphändig information av de berusade ungdomarna. Till sist får man ändå veta något. En festdeltagare har konsumerat mer alkohol än vad kroppen klarat och kamrater har larmat ambulans eftersom att personen uppvisat symptom utöver de som vanliga i samband med en rejäl fylla.

Medan de inväntar att ambulanspersonalen skall komma ut, bedömer de med vant öga att vissa skulle behöva dricka mer vatten och delar ut sponsrade vattenflaskor. Ungdomarna är inte lätta att övertyga men några av dem tar ett par klunkar i alla fall, mest för att tillfredsställa nattvandrarna. Ambulanspersonalen kommer ut igen utan patient, och natt-vandrarna är lättade över att det inte var så allvarligt. Den kvinnliga sjukvårdaren är dock bekymrad över ungdomarnas tillstånd och den mängd alkohol som flödar, hon tror att det blir fler besök på adressen under kvällen…

Klockan 23.45
En rejäl knall fångar allas uppmärksamhet på långt håll så snart de båda lämnar samlings-platsen efter att ha stärkt sig med en kopp te. Vid tågstationen ser de vad som orsakat ljudet. En bil som ser ut att hållas ihop av enbart brun packtejp och god vilja har uppenbara motorproblem och föraren gasar på ordentligt varpå avgasröret avger knallar.

Nattvandrarna ber ungdomarna stänga motorn och samtalar med dem om att visa hänsyn mot de boende vid torget. Ungdomarna kommer från en ort i grannkommunen och letar efter den fest som är i fokus denna kväll. Efter att ha fått vägbeskrivning av kamrater via mobil har de kommit vilse och hamnat på stationen, när de väl kommer iväg saluterar de nattvandrarna med ännu ett par knallar. Resten av natten tillbringar våra nattvandrare sedan kring festen.

Mycket av en nattvandrares uppgift är att synas och att bemöta folk på ett positivt och förtroendeingivande sätt oavsett situationen. Det märks att både Jeanette och Bengt-Arne trivs med att samtala med ungdomarna och att ungdomarna i sin tur verkar känna ett förtroende för dem. Båda känner många ungdomar vid namn och många av ungdomarna känner till ”BA” och Jeanette sedan tidigare.

Passet drar dock ut på tiden eftersom vare sig Bengt-Arne eller Jeanette känner att det är OK att bryta för natten innan de bedömer att festen är på väg att närma sig sitt slut. De vill vara säkra på att ungdomarna har det bra innan de lämnar dem.

Ca klockan 02.30 verkar det tryggt att bege sig hem, festdeltagarna minskar i antal.

Kl 04.40 sover båda våra nattvandrare. En av ungdomarna de träffat under natten har då tagit sig hem och skickar ett meddelande till Jeanette ”Hej nu är jag hemma. Kram”

Detta får väl ses som en bekräftelse på att Nattvandrarna både är uppskattade och behövs.

Text&Bild: Elin Troedsson