Kuska-Nissen ( Nils Nilsson), Anna Seyfrid, Max Seyfrid, vid Tostebergavägen i Nymölla.
Min mor Anna Björk föddes i Tosteberga 1905. Tjugotvå år gammal gifte hon sig med den ett år äldre Max Seyfried och flyttade till Möllehusen.
På fjorton år fick de åtta barn, fyra flickor och fyra pojkar. Jag var nummer sex i syskonskaran.
Min mor var alltid glad och sjöng jämt. Det var gamla skillingtryck och andliga sånger om vartannat. Hur hann hon med allt, är en fråga man ofta ställer sig.
Förutom att sköta hem och barn arbetade hon mycket på Nymölla Kvarn eller ”Nemölle”, som vi sa. Hon bakade, tvättade och hade storstädningar, tog betor och hjälpte till med olika sysslor allt efter säsong. Före jul t.ex. hade hon ett väldigt sjå med all torkad fisk som skulle lutas och blötas efter konstens alla regler.
Men alla dagar under året, oavsett de stora helgerna som infaller, skulle hon mjölka ”Möllarens” kor morgon och kväll. När korna hade kalvat var det även middagsmjölkning. Om jag inte missminner mig så var det upp till sju kor som skulle handmjölkas på 1940-talet, då även jag fick börja att hjälpa till. Medan jag mjölkade en ko hann mor med de övriga. Annars var det väl mest mina bröder som hjälpte mor i lagården.
”Möllaren” satte dem i arbete så fort han fick syn på dem. När mjölkningen var klar skulle katterna ha en skvätt mjölk och därefter skulle alla spannar och silar diskas.
På sommaren var korna ute på bete. För det mesta var dom vid Garveriet. Då drog mor iväg med kannor, spannar och mjölkpallen på en kärra. Ibland gick korna på ängen nere vid åmynningen vid Forabryggan sydväst om Havgård och Oxudden. Då fick mor ta kannorna i båten och ro dit. Att gå genom skogen var en mycket längre väg. Mor måtte ha varit väldig stark. När hon skulle ro hem var det ju motströms och tre trettioliterskannor vägde väl minst hundra kilo även om inte alla kannorna var fulla, lägg därtill att ofta var ett av mina syskon också med i båten.
Mor höll på med mjölkningen i många år och vi barn tyckte synd om henne, att varje julafton när tomten kom, var mor på ”Nemölle” och mjölkade. Strax efter det att tomten gått kom hon hem, lika besviken varje gång att hon inte fått varit med om det allra roligaste.
”Nemölle” var vårt andra hem. Det fanns inget dagis eller fritids på den tiden, utan vi barn fick följa med till jobbet. Om inte mor var hemma när vi kom från skolan gick vi bara ner till kvarnen, möllarens fru Betty var ju alltid hemma.
Vi flickor brukade bära in ved och plocka in äggen till henne. På sommaren när hönsen gick fritt ute sprang vi runt hela gården och letade efter ägg. Vi kröp och klättrade över allt, på logen där tröskan stod kunde vi ibland hitta stora äggreden. Det var inte alltid som äggen var friska.
Betty kunde utröna detta genom att lägga äggen i ett fat med vatten, flöt äggen upp var de sura.
Mor ställde också upp som kokerska till folk som skulle ha kalas på Ping Pong, som låg mittemot Skräbö på åns östra sida. Då fick vi barn hjälpa till med att bära in ved till den svarta köksspisen. Vår bror Nils fick elda i den stora pannan i källaren om vintern. Han hade vanan inne, eftersom han ofta skötte pannan till bastubadarna på lördagarna.
För oss flickor var det att hjälpa till med att skala potatis och ägg, ansa grönsaker och i andra göromål vara mor behjälplig. Det var mycket som skulle bäras hit och dit. Kylskåp fanns inte, men ett någorlunda svalt rum fanns i källarplanet där bland annat de färdigbredda smörgåsarna förvarades.
Även om mor fick lite hjälp av oss barn, så var det hon som drog det tyngsta lasset och hade ansvaret för att kalasen blev lyckade, vilket de alltid blev.
Det mor gjorde, gjorde hon glatt och sjungande och alla de innehållsrika och berättande gamla sångerna kunde hon utantill.
Karin Persson, Ivetofta Hembygdsförening, årsskrift 2011
Föregående artikelInspiration och läsarglädje under bokmässan
Nästa artikelTraditionellt och nytt hantverk av återbruk